2012

Jag tycker faktiskt att filmen i sin helhet var helt okej även om den fortfarande har många fel. Det första felet den har är att den är alldeles för lik Day After Tomorrow: En forskar upptäcker att jorden är dödligt sjuk, förutspår vad som kommer händer och varnar USA's regering, en hemlig plan sätts i action. Men självklart inträffar katastroffen tidigare än väntat. Den ända riktiga skillnaden mellan filmernas handlig så här långt är att regeringen faktiskt har en plan, även om det är en mycket självisk plan.
Det andra felet som filmen har är att den har för många i-sista-sekunden moment, ett exempel som jag verkligen kommer i håg är när en kapten säger "Om vi inte kan starta motorern i tid kommer vi dö (och vi vet att hjältarna befinnersig på skeppet)".
Men som sagt är filmen ändå helt okej som biounderhållning. Den har grymma effekter och ett bra ljud, men ändå ganska slaskiga skådespelare. Så betyget blir en svag trea..

För ett så storskaligt apokalyps-drama som detta gör 2012 (2009) ett något märkligt intryck. Det är lätt att urskilja regissören Roland Emmerichs tanke med verket som den ultimata katastroffilmen där vi ser mycket lite av Emmerichs karakteristiska humor som har präglat filmer som Independence Day (1996). Händelseförloppet byggs upp med episka mått och tycks frossa i den ofattbara förödelsen. Här talar vi nämligen inte om eldklot från rymden, telepatiska utomjordingar eller ens tripoder som lurar i jordens innandöme. I 2012 ser tittaren hur jordytan bokstavligen rasar samman under befolkningens fötter och hela städer försvinner i tomma intet med enorm blodspillan som resultat. Byggnader faller som dominobrickor, gatorna spricker och till och med Mount Everest ligger under vatten. Och det är väl lätt att förvänta sig att denna orgie i total förstörelse ska vara spännande, men för mig fungerar det tvärtom. Katastrofen trissas upp i så hög grad att jag vid en punkt under filmens gång helt enkelt resignerar, eftersom det inte tycks finnas någon rimlig möjlighet för karaktärerna att klara sig med livet i behåll. Detta förvandlar hela äventyret, fram till den upplyftande finalen, till en transportsträcka där spänningen är låg. Ett två timmar långt blodbad som varvas med uppenbar karaktärsutveckling är inte särskilt underhållande.

Detta, kombinerat med välbekanta grepp och berättarformer, gör 2012 till en film som både avviker från och följer katastroffilmens vanligaste teman. Det största problemet utgörs som jag ser det av den avtrubbande storyn, men å andra sidan är det svårt att inte häpna över aspekter som foto och kameravinklar som ökar mitt engagemang i en film som jag av och till är nära att ge upp om. Min trea blir något svag.

Tråkig film :P Specialeffekterna gör att den är värd ett försök, men jag har aldrig vart med som så många klyschor på en och samma gång. Äckelpäckel. Och det är allt jag har att säga.