25th Hour, The

Filmen är stundtals riktigt bra, vilket får mig att vilja sätta en trea, men oftast går filmen på halvgång och trots att filmlängden är ganska standard så känns det som att den är minst 200 min. Filmen blir seg på sina håll och jag kan inte låta bli att känna att det saknas något... Jag vet inte riktigt vad, men filmen känns inte riktigt fulländad. Med det sagt så var den både bra och intressant, vilket gör den sevärd för en kväll. Bästa scenen var helt klart monologen framför spegeln. Det skriver jag också under på. Stark tvåa/svag trea.

Det nämns alltid hur mycket Spike Lee älskar sitt New York när hans filmer kommer på tal. Visst, Lee är från NYC och visst skildras NY i hans filmer. Men det är inte så märkligt då filmerna handlar om människor och deras liv. Vilka kan han skildra bäst då? Jo, NY borna eftersom han själv är en.

Även om jag gärna hyllar Spike Lee så kan hans filmer bli lite för svartvita ibland men det här är ytterligare ett bevis på att Lee är en av de stora. 25th Hour är ett mästerverk med Norton i huvudrollen som en knarklangare som spenderar sina sista timmar i frihet innan det är dags för buren. 9/11 har också en viktig roll i filmen och det är en av få gånger jag känner att det inte blir för mycket amerikansk patriotism.

Filmen börjar som ett sömnpiller och håller den nivån rakt igenom. Edward Norton gör ett ganska bra hantverk men det hjälper inte särskilt mycket. Jag tycker det är ett glapp mellan manus och regi, eller det är rättare sagt det intryck jag får. Var manuset dåligt eller bara regin, eller både och? En film som saknar tempo måste ha ett finlir som gör hela grejen - det saknas fullständigt i denna film. Trots det räddar filmen lite av att det faktiskt är bra skådespelare i grund och botten.

En sevärd och välspelad film. Edward Norton är som vanligt lysande. Slutet är dock lite flummigt och svagt. Betyg=4-.