Little Miss Sunshine

En "stum" bror
En självmordsbenägen morbror
En knarkande, sexfixerad farfar
En målmedveten pappa
...och en helt underbar familj.
Ja, i detta Dayton-Faris sammarbete tryter fantasin inte ens för en sekund. Tragikkomik har för det mesta nästan alltid funkat på film. Tänk Woody Allen eller Huffman-succén Transamerica. Little Miss Sunshine är inget undantag, snarare ett steg ännu högre på den komiker-makabra stegen mot stjärnorna. Pluttinutt och komedi vet vi sen innan att det dock inte alltid har fungerat så bra genom åren men just den här filmen plockar ut hjärtat, slår in det i rosa, glansigt omslagningspapper och lägger det på en himmelsblå sammetskudde. Och det funkar eftersom den har en sådan realistisk och bisarr framtoning; en väldigt udda väg att lägga upp en komedi på. Skådespelarna lyckas på ett briljant sätt sammarbeta med sina karaktärer vilket lämnar mig med ett fånleende när eftertexten börjar rulla. Little Miss Sunshine är komediperfektion och likt sitt namn så är hela filmen söt som socker och varm som en solstråle i mitten av maj.

Ett kvickt och fräscht manus som är underbar satir på samtida hysteriska värderingar som finns i samhället idag. Att få alla skruvade karaktärer samlade i en familj blir naturligtvis over the top men också fantastiskt roligt. Mycket värme och godhet i karaktärerna trots tragiska omständigheter.

Jag blir glad av att se Little Miss Sunshine och jag kan se den om och om igen. Vilken underbar film, vilken underbar liten tjej och vilken totalt rubbad familj. En genialisk film!

Så mycket nyttig sammhälskritik och sunda kommentarer på det mörka sidorna på Amerikas samhälle, borde bli en rörig deg...

Men hatten av för Boyle som gör det med ironi och charm