Vägen

"Åh, herregud vad allt blev dystert helt plötsligt". Precis så kände jag när jag började se på filmen. Färgsättningen i scenerna är så grådaskig och stämningen så där ensam och öde att man bara vill tända ett ljus och värma sig. Om ni lider av den där trevliga höst depressionen som brukar smyga på så här års så är detta inte filmen för er. Den kommer att bygga på ert lidande exponentiellt.
Detta kan man säga är filmens styrka men också dess största svaghet. Samtidigt som filmen levererar en väldigt gedigen känsla och bild så blir det nästan så där påträngande mycket av allt. Det finns inget som växer någonstans, allt vatten ser ut som om det kom från Östersjön under en otrevlig algsäsong. Det är med andra ord så nära helvetet som man kan komma. Så en stående ovation för denna bedrift!
Men som sagt, det är det som även sänker filmen i slutändan, och man ska ju bedöma ett helhetsintryck.
En stark tvåa får filmen!

För egen del har jag något svårt att se lockelsen bakom en så onyanserad film som denna. Överlevnadstemat framträder tydligt och ramar snabbt in historien - det är lätt att veta vad man kan förvänta sig av The Road. Men till skillnad från vad filmens trailer antyder så bjuder denna film inte på särskilt mycket spänning. Den skildrar huvudsakligen mannen och pojkens vandring, deras förflutna och ovissa framtid, samtidigt som de nervpirrande scenerna i regel lyser med sin frånvaro. Jag anser visserligen inte action vara ett måste - långtifrån i själva verket - för att bygga upp en film på ett proffsigt sätt - men denna films nästan totala brist på adrenalinkickar förvandlar det hela till en oengagerande transportsträcka. Inte ens resans mål är särskilt framträdande, då jag får intrycket att de båda huvudkaraktärerna promenerar omkring i skogarna på pin kiv, inte på flykt från ett ödesdigert hot. Det finns inget driv i berättelsen som för händelseförloppet framåt, vilket påverkar mitt engagemang som tittare.

Allteftersom filmen fortsätter skildras också faderns återblickar av livet innan flykten - återblickar där vi ser hur hans liv med pojken och hustrun artade sig. Det är även smått gripande att bevittna pojkens desperata försök att klamra sig fast vid minnet av den civilisation som har upphört att existera. Han frågar sin far upprepade gånger om de fortfarande är "de goda", och bönfaller honom att hjälpa de människor de träffar på vägarna.

Skådespelet är dock överraskande svagt, Varken Viggo Mortensen eller Kodi Smit-McPhee gör särskilt bra ifrån sig. Jag uppskattade å andra sidan Therons roll, även om den av uppenbara skäl är mycket liten. Fotot gör ett säreget intryck, då det i vissa scener skulle ha kunnat hämtats ur vilken svartvit film som helst. Den omsorgsfulla framtoningen är visserligen tillfredsställande, men inte särskilt vacker - den gråa, skitiga miljön filmen utspelar sig i är snarare avskräckande.

The Road har kallats en frisk fläkt bland post-apokalyptiska filmer - ett omdöme jag personligen inte håller med om. Att skapa en film om världens undergång och inkludera så pass få scener som verkligen bygger upp spänningen känns något oproffsigt. Nästan två timmars flummig berättarkonst och monotona känsloyttringar fungerar inte riktigt i det här sammanhanget.

"I told the boy when you dream about bad things happening, it means you're still fighting and you're still alive. It's when you start to dream about good things that you should start to worry."

Där allt är övergivet, där allt är stilla finns de få människor som kämpar för sitt liv, en av dem Mortensen som gör en kanoninsats i sin roll.
En bra skilldring mellan far och son med en stark relation där de lyckas hålla ihop och vara starka hela vägen.
Ibland behöver man väl inte så mycket action och andra hemska varelser som tar styr i världen för att bevisa en undergång. De snygga bilder och människans fina hjärta sa allt.

Måste även tilläga att Kodi-Smith är så söt i sin roll, speciellt då han för första gången dricker ur Cola burken med förvåning haha !!

En stark fyra är given. Regissören i kombination med handling och skådespelare har verkligen lyckats fånga in tittaren i historien. Den kan uppfattas som en aningen seg och inte speciellt händelserik men ändå lyckas de med att föra handlingen på ett mycket spännande och gripande sätt. Mycket bra film!