Vägen

För egen del har jag något svårt att se lockelsen bakom en så onyanserad film som denna. Överlevnadstemat framträder tydligt och ramar snabbt in historien - det är lätt att veta vad man kan förvänta sig av The Road. Men till skillnad från vad filmens trailer antyder så bjuder denna film inte på särskilt mycket spänning. Den skildrar huvudsakligen mannen och pojkens vandring, deras förflutna och ovissa framtid, samtidigt som de nervpirrande scenerna i regel lyser med sin frånvaro. Jag anser visserligen inte action vara ett måste - långtifrån i själva verket - för att bygga upp en film på ett proffsigt sätt - men denna films nästan totala brist på adrenalinkickar förvandlar det hela till en oengagerande transportsträcka. Inte ens resans mål är särskilt framträdande, då jag får intrycket att de båda huvudkaraktärerna promenerar omkring i skogarna på pin kiv, inte på flykt från ett ödesdigert hot. Det finns inget driv i berättelsen som för händelseförloppet framåt, vilket påverkar mitt engagemang som tittare.

Allteftersom filmen fortsätter skildras också faderns återblickar av livet innan flykten - återblickar där vi ser hur hans liv med pojken och hustrun artade sig. Det är även smått gripande att bevittna pojkens desperata försök att klamra sig fast vid minnet av den civilisation som har upphört att existera. Han frågar sin far upprepade gånger om de fortfarande är "de goda", och bönfaller honom att hjälpa de människor de träffar på vägarna.

Skådespelet är dock överraskande svagt, Varken Viggo Mortensen eller Kodi Smit-McPhee gör särskilt bra ifrån sig. Jag uppskattade å andra sidan Therons roll, även om den av uppenbara skäl är mycket liten. Fotot gör ett säreget intryck, då det i vissa scener skulle ha kunnat hämtats ur vilken svartvit film som helst. Den omsorgsfulla framtoningen är visserligen tillfredsställande, men inte särskilt vacker - den gråa, skitiga miljön filmen utspelar sig i är snarare avskräckande.

The Road har kallats en frisk fläkt bland post-apokalyptiska filmer - ett omdöme jag personligen inte håller med om. Att skapa en film om världens undergång och inkludera så pass få scener som verkligen bygger upp spänningen känns något oproffsigt. Nästan två timmars flummig berättarkonst och monotona känsloyttringar fungerar inte riktigt i det här sammanhanget.

"I told the boy when you dream about bad things happening, it means you're still fighting and you're still alive. It's when you start to dream about good things that you should start to worry."

För att börja med handlingen så tänkte jag innan att det var en alternativ film på jordens undergång med lite action inslängt, men så var inte fallet (trailern är dålig med andra ord). Den handlar om en pappa och sons relation och deras vandring genom ett dött Amerika. Snön som faller är grå, det blir kallare och kallare för var dag, det finns inga liv i djur eller växtväg. Himlen är mörk, dagarna är mörka, de försöker ta sig söder där de hoppas på att vädret är varmare och att hitta liv. De reser med varandra, en pistol med två kulor och en vagn med lite kläder och mat.

Skådespelarna i den här filmen är ju inte så jättemånga, utan det är mest Viggo Mortensen och Kodi Smith (lillpojken) som fokuset ligger på. Och kemin mellan dem känns så äkta och trovärdig. Det kändes så skönt att ha Viggo tillbaka och kanske ännu skönare att se en ny potentiell ung skådespelare. Finns defenitivt inget att anmärka på på den här fronten.

Filmfotot är så visuellt vackert och smärtsamt, trots att många väljer att se det som "bara grådassigt".
Filmens totala brist på liv, ständiga kylda och ruttnande jord får en att må så dåligt under filmen, och sedan dagen efter när du tänker på den mår du ännu sämre. Hela filmfotot tar ut hoppet ur en under två timmar. Jag kan inte förstå hur de fick till det så bra, annars brukar jag inte ta åt mig åt filmer som ska visa "nu går jorden under". Men den här var inte så, utan den här visade hur Amerika sakta ruttnade ihop, dammigt och skört och man kände sig så otroligt ensam när man såg filmen.

Det här är en film som du måste ge en dag. Du kanske inte känner så mycket när du just har sett den, du kanske rent av blir besviken. Men dagen efter kommer den börja gnaga, och ju mer du tänker på den ju mer sorgsen kommer du att känna dig.
När du sitter och ser den kan det hända att du tycker den är långtråkig, för vissa är det här bara en två timmar lång rulle där en pojke och far bara går och går. Andra ser något annat.
Jag ser andra saker nu, när jag i efterhand tänker på filmen. När jag tänker på hur otroligt tragisk den faktiskt var, och olika tolkningar av slutet.
Jag tror inte att alla får ut någonting av den här, men jag fick det och vill läsa boken på en gång.
Fast jag kanske inte vågar, då kanske jag deppar ihop totalt, haha.

Faktist överraskande bra. En story som är lite obehaglig och som skickar signaler av en ovisshet som man inte kan få kläm på.

4