En av Sveriges största sajter om film.

Grundad 2002

Skin I Live In, The

Drama:
Medlemmarnas medelbetyg: 3,8
(10 betyg)
Sätt ditt betyg:

Skin I Live In, The Köp filmen på Discshop
Drama:
Sätt ditt betyg:
Medlemmarnas medelbetyg:
3,8
(10 betyg)

Handling: En briljant plastikkirurg, som spökas av gamla tragedier, använder sina kunskaper när han för söker hitta och ta hämnd på de män som våldtagit hans dotter. Han skapar en syntetiskt hud som står emot all form av skada. Hans försökskanin: en mystisk och flyktig kvinna som gömmer nyckeln till hans besatthet...

Fakta:
År: 2011
Regissör: Pedro Almodóvar
Originaltitel: La piel que habito
Ursprungsland: Spanien
Längd: 01:57
Ingår i tema: Sjukhus

Medverkande:
Antonio Banderas
Elena Anaya
Marisa Paredes
Blanca Suárez
Jan Cornet
Fernando Cayo
Bárbara Lennie
Eduard Fernández
Buika
José Luis Gómez
Isabel Blanco
Fler personer
Bilder:

Copyright Canal+ España


Mest populära recensionen

Sophie
gav betyget:

Ibland kommer vi över en film som letar sig in i våra hjärtan utan att ha något egentligt syfte. Den inleds och avrundas plötsligt, den har ett öppet slut och involverar många karaktärer och trådar som vid första anblicken inte har någonting med varandra att göra. Med en så oviss berättarform kan vi till och med fråga oss om det finns någon poäng med filmen, eller om den bara utgör ett utlopp för regissörens sprudlande fantasi. Ändå minns vi den långt efter att vi lämnat biosalongen eller stängt av TV:n, oavsett om historien ingjuter glädje, sorg, skräck, fascination eller förundran i oss. Just en sådan film är The Skin I Live In (2011).

Det är inte ofta jag har haft privilegiet att bevittna en film som leker så pass mycket med roller, perspektiv och sympatier. För mitt i denna invecklade och fasansfullt komplexa historia, som växer sig allt mer sjaskig, smutsig och solkad för varje minut, är det svårt att finna en enda karaktär helt oskyldig, framför allt inte de tre främsta aktörerna. Berättelsen kryllar av ingredienser som inte nödvändigtvis är relevanta för dramat som utspelar sig, men som tillsammans bildar en trollbindande helhetsbild av en man som, efter att ha mött den fullständiga tragedin inte en utan två gånger, går över gränsen och låter sin medicinska expertis leda honom till det otänkbara.

Och visst finns det några märkliga detaljer som har letat sig in i manuset - men å andra sidan är The Skin I Live In en av de mest motbjudande, perversa, vansinniga och rent ut sagt skräckinjagande filmupplevelser jag har bevittnat. Att minimala frågetecken kvarstår i en film som, med Almodóvars typiska maner, tänjer gränserna, och stoltserar med extremt okonventionella teman i en morbid emulsion med anda av 1950-talets b-rysare är, för att vara helt ärlig, ett mindre problem än om The Mad Hatter i Alice in Wonderland (2010) skulle få för sig att styla håret som Ronald McDonald. Vilket han också gör.

Denna provocerande och nydanande berättelse om mänsklig besatthet framhävs ytterligare av den påträngande scenografin och originell musik av Alberto Iglesias såväl som av samtliga aktörers starka porträtteringar - och inte minst Marisa Paredes roll som Robert Ledgards hushållerska. Denna för mig relativt okända skådespelerska bjöd, trots en hyfsat liten roll, på en scennärvaro som gav mig rysningar.

Senaste recensionerna

Emiam
gav betyget:

-4

Ingen skräck och oförutsägbar.

Sophie
gav betyget:

Ibland kommer vi över en film som letar sig in i våra hjärtan utan att ha något egentligt syfte. Den inleds och avrundas plötsligt, den har ett öppet slut och involverar många karaktärer och trådar som vid första anblicken inte har någonting med varandra att göra. Med en så oviss berättarform kan vi till och med fråga oss om det finns någon poäng med filmen, eller om den bara utgör ett utlopp för regissörens sprudlande fantasi. Ändå minns vi den långt efter att vi lämnat biosalongen eller stängt av TV:n, oavsett om historien ingjuter glädje, sorg, skräck, fascination eller förundran i oss. Just en sådan film är The Skin I Live In (2011).

Det är inte ofta jag har haft privilegiet att bevittna en film som leker så pass mycket med roller, perspektiv och sympatier. För mitt i denna invecklade och fasansfullt komplexa historia, som växer sig allt mer sjaskig, smutsig och solkad för varje minut, är det svårt att finna en enda karaktär helt oskyldig, framför allt inte de tre främsta aktörerna. Berättelsen kryllar av ingredienser som inte nödvändigtvis är relevanta för dramat som utspelar sig, men som tillsammans bildar en trollbindande helhetsbild av en man som, efter att ha mött den fullständiga tragedin inte en utan två gånger, går över gränsen och låter sin medicinska expertis leda honom till det otänkbara.

Och visst finns det några märkliga detaljer som har letat sig in i manuset - men å andra sidan är The Skin I Live In en av de mest motbjudande, perversa, vansinniga och rent ut sagt skräckinjagande filmupplevelser jag har bevittnat. Att minimala frågetecken kvarstår i en film som, med Almodóvars typiska maner, tänjer gränserna, och stoltserar med extremt okonventionella teman i en morbid emulsion med anda av 1950-talets b-rysare är, för att vara helt ärlig, ett mindre problem än om The Mad Hatter i Alice in Wonderland (2010) skulle få för sig att styla håret som Ronald McDonald. Vilket han också gör.

Denna provocerande och nydanande berättelse om mänsklig besatthet framhävs ytterligare av den påträngande scenografin och originell musik av Alberto Iglesias såväl som av samtliga aktörers starka porträtteringar - och inte minst Marisa Paredes roll som Robert Ledgards hushållerska. Denna för mig relativt okända skådespelerska bjöd, trots en hyfsat liten roll, på en scennärvaro som gav mig rysningar.

Mer fakta:
Biopremiär: 2011-12-02
Filmpunkten-id: 24002
Filmen är i färg
Redigera info på denna sida
Länk till IMDB
Uppföljare och/eller remakes: