här på Filmpunkten tänder ljus för offren , som har förlorat någon , även dem som har kommit hem ifrån den drabbade jordbävningen i Asien. Visa medkänsla för dem.
Jag förastod vad du menade, Pillan, att det var med hjärtat vi skulle tända ett ljus. Jag menade bara att vi är många som tänder ett ljus, men gör det bara för att höja vår egen mysstatus. Varför inte samtidigt ägna de som har det svårt en tanke, samtidigt som man står där och stirrar in i ljuslågan? Mitt hjärta ömmar också för de stackarna som åkte iväg på en solsemester och hamnade i helvetet.
Ärligt talat skiter jag fullständigt i alla svenskar som kommit hem från Thailand med omnejd och berättar om sina traumatiska upplevelser. De som jag verkligen ägnar en tanke åt är alla de som bor i de drabbade länderna, alla de tiotusentals stackare som dog, alla de tiotusentals som fick sina hem bortspolade och alla de tiotusentals som kommer att dö i epidemier.
Om ett halvår kommer svenskarna som kom hem enbart att minnas detta som ett plågsamt minne, medan de som bor där fortfarande plågas. Rapporteringen i media är också jävligt snedvriden; 80 % av alla som intervjuas är - just det - svenska semestrare, såsom robinson-janemanuel och farmen-solveig eller vad de nu heter.
När jag skänker min slant och tänder mitt ljus gör jag det för de som bor i Thailand. Omvärlden struntade fullständigt i dem före katastrofen, struntar i den nu och kommer att strunta i dem i fortsättningen. Men inte jag.
Jag tänder också ett ljus för alla de som har de svårt, och oliver... jag håller med dig till en del.Det har blivit mycket större uppmärksamhet derför att det finns svenskar innblandade-men människor som människor,alla är dom me om någonting fruktansvärt. Det är klart att de som bor där kommer att ha det svårare pysiskt med deras hem som är förstörda,skolor mm...och de har även förlorat många anhöriga som också bodde där.
Men jag tycker det är fel av dig att tycka att svenskarna har en trygg plats att komma hem till,,,det finns ingenting som är lättare eller svårare att hantera när det gäller om sådana olykor,,,vet du hur DU skulle reagera om du varit med om det,.,,vissa svenskar kanske har oerhårda sykiska skador och inte alls bara ser det som ett plågsamt minne om ett halvår...hur ska du veta det.
Och det var den bästa kommentaren i det här forumet
Mina tankar finns definitivt hos alla dem som i denna julhelg har förlorat sina hem, sina familjer och vänner. Jag känner mig så maktlös och ledsen. Återigen är det de som redan är mest utsatta som drabbas värst, dvs de fattiga. Världen är så orättvis!!!
En annan sak som gör mig galen är hur media närmar sig allt vad denna katastrof har inneburit. Jag följer med de presskonferenser Persson & co håller, resebolagens uttalanden osv. ALLT går ut på att kritisera och anklaga! Varför skickades inte flygplan samma dag? Är det verkligen lämpligt med unga människor som reseledare, kan de hantera en sån här situation? Varför kom inte oroliga anhöriga fram på telefon? Herre Gud, jag blir bara matt...Ingen kunde någonsin ha förberett sig på att detta skulle hända annandag jul 2004! Är det verkligen det som är det enda viktiga för media? Att hitta alla fel innan insatser överhuvudtaget har kunnat utvärderas?
Alright, jag överreagerade en del. Givetvis skiter jag inte fullständigt i de svenskar som drabbades. Men faktum kvarstår: om jag bara fick tända ett ljus, eller skänka ett bidrag, så skulle jag göra det för de som bor (bodde) i de drabbade områdena. Det är de som drabbats hårdast - inte svenskarna, inte danskarna och inte tyskarna. Det borde media ta till sig också.
(PS. ursäkta det ovanstående meddelandet. Det blev nåt fel när jag råkade trycka dit den i förväg och inte kunde redigera den efteråt - nåt för dig att rätta till, kristoffer!)
Jag håller med dig Tessan + Oliver , det mer synd med dem fattiga som bor där och har förlorat allting . Vi borde ha mer tanke på dem, och barnen som har förlorat sina familj. Och dessa kritik som regeringen har fått, vad mer kan de göra? hallå, det har gått 3 dagar nu, de gör så gott de kan.
Jag håller med dig pillan, regeringen gör så gott dom kan. Det är klart att man kunde ha gjort det bättre, men dom hade inte direkt tid på sig att planera det. Dom har gjort sitt bästa och mer kan man inte begära.
I sex månader har mina barnbarn, Emma och Emil, surrat om Thailand. "Då ska vi rida på elefanter och åka vattenrutschkana mormor !" sa Emil. Till julklapp fick dom var sin cd-spelare att ha på flyget, och Carola-skivor och Markolio. Klockan tre på julafton lyfte flygplanet till Phuket. Annandagens morgon låg jag i sängen och lyssnade till nyheterna klockan halv sju. " ... jordbävning i Bengaliska viken .., jättevågor in över Phuket .., barn som lekte på stranden och drunknade". Jag trodde att jag skulle svimma. Mobiltelefonen tutade upptaget. Vid elva svarade en kvinnlig röst på engelska, men samtalet bröts. Mitt på dagen ringde min dotter.Som genom ett mirakel klarade sig deras strand. Och stackars, stackars arma människor som bor i detta; jag menar, landets invånare och andra, på Sri Lanka och mindre öar. Så mycken sorg. Så många tårar. Så ofantligt mycket Saknad som ska komma av detta.
Bra att visa sitt medlidande. Men att ge denna traaden namnet "Jag tycker att"? Tyvaerr saa missar nog maanga denna traad foer att de aer troetta paa alla filmtyckartraadar.
Jo, Dude, alla klarade sig. Deras strand, Surin Beach .., det var som genom ett MIRAKEL att den klarade sig så bra. Idag ringde jag till min dotter som stod på deras balkong. "T.v om oss är Patong och till höger Kata", tror jag hon sa .. och till Patong, där allt är utblåst, är det bara 5-10 minuter med bil. Alltså, jag är så fylld av tacksamhet så det finns inga ord.
Kristoffer, det vore en fin grej om du länkade till Röda korsets eller någon liknande hemsida. Ganska många som passerar genom här under ett dygn. Vet inte om det är möjligt men det vore en fin grej.
Obs. Arkivforum. Det går inte att svara i denna tråd.
Sätt ditt betyg på :Tack, du har nu betygsatt filmen!
