Last Days

njaaaa
den här filmen va för seeg min del..enda andledning jag köpte va att den va löst baserad på kurt cobains liv..vilken nit jag fick

Gus Van Sant har helt oväntat nått sin karriärs höjdpunkt med mästerverket Elephant och nu med Last days. Liksom Elephant är Last Days mer av en meditation över ett ämne än en konventionell spelfilm. Förutsättningarna för att misslyckas är här mycket större än i Elephant där ämnesvalet i sig är mer tacksamt rent dramaturgiskt men Gus Van Sant lyckas skapa ett oavbrutet fascinerande och fängslande porträtt av en trasig själs sista dagar i livet. I slutändan har Last days säkert inte så mycket att göra med verklighetens Cobain men det är oviktigt, för filmen skapar en mystik kring honom och hans öde. Med en mestadels enbart observerande kamera får vi följa en mumlande Cobain påverkad av all världens substanser när han vandrar runt i sin överdimensionerade villa, i skogen och en kort avstickare ute bland lokalbefolkningen. Det finns ett sug i Gus Van Sants bilder som bildar en hypnotisk upplevelse som inte släpper tag om en långt efter filmen är över. Fotot bör nämnas är fulländat.
Sist men inte minst, i en scen där Michael Pitt med gitarr improviserar fram en låt, där han skrämmande bra fångar Cobains röst, piskar han allt Nirvana själva någonsin lyckades skapa i musikväg. Låten heter "Death to birth" för dem som vill tanka ner på nätet.