Letters from Iwo Jima

Nu har Clintan gjort det ordentligt. Hans tidigare film Flags of our Fathers hamnar i skuggan av denna stora film. Det är alltså Clint Eastwood (Mystic River) som regisserar och Steven Spielberg (Hajen, E.T) som producent och Paul Haggis som manusförfattare - kan det bli bättre? Kanske, men det skulle bli svårt eftersom Letters from Iwo Jima, tekniskt och dramaturgiskt sett, är helt perfekt. Clint Eastwood har väckt liv i Andra världskriget och Paul Haggis har gett soldaterna en själ och ett ansikte. Lite underligt är det att amerikanerna gör en krigsskildring av japanernas insats och verkan i kriget, men vad gör det när resultatet visar sig bli riktigt bra.

Filmen är över två timmar lång och det blir faktiskt inte så mycket krigande. Visst dundrar och dödas det i två timmar men det vi får se sker mest i grottorna och skyttegravarna. Tillbakablickar ur soldaternas ögon, hur de hamnade på Iwo Jima, hur de behandlas där och vad som händer när allt plötsligt brakar ut i krig och vännerna dör omkring dem. Så är det, det kastas i ansiktet på oss och det är ruggigt bra gjort. Det är modigt av Clint Eastwood att låta en så dyr och snygg film behandla det psykiska i krig och inte det fysiska. Den första timmen händer det inte mycket, sedan går allt åt helvete och de slåss som tokar, sedan mynnar den sista halvtimmen ut i dramatiska scener och djupa dialoger.

Det känns aldrig fånigt eller långdraget, för när Ken Watanabe (Den siste samurajen) spelar huvudrollen kan det inte gå fel, likadant är det med de unga grabbarna som spelar soldater som alla visar sig ha begåvning, tänk er vilka olika känslor man måste känna när vännerna dör omkring sig och man vet att man själv ska dö. Detta är utan tvekan Clint Eastwoods bästa film hittills och en av de mest mångsidiga krigsfilmerna någonsin. Ibland snackas det för mycket och givetvis vet vi redan hur det slutade på Iwo Jima den 19:e februari år 1945 när amerikanerna intog stranden.

Letters from Iwo Jima är en mycket bra krigsskildring. Den är i stort sett lika dan som Flags of our Fathers fast nu från Japanernas sida.

Det var få realistiska krigsscener i filmen och trodde den skulle vara sorlig på något vis, men det blev inte så mycket av det, även fast deras vänner dör här och där.
En grej som jag riktigt tyckte var jobbigt, det var att USA var så otroligt överlägsen, hela tiden och det kändes som en klump i hela filmen, blev liksom inte några underhållande krigsscener. Japanerna blev bara tvungna att kaputilera hela tiden och satt i grottor.

Men det blir ändå en svag fyra till dramat Lettes of Iwo Jima. Den har mycket bra krigsskildring och visar hur förjävligt japanerna hade det.
Jag gillade Flags of our Fathers mer, för jag tyckte den var mer underhållande än denna. Känns bara som en upprepning men med japaner + mer prat.

En otroligt bra film, jag gillar in t krigsfilmer men den här är underbar!

Bättre än "Flags of our Fathers" och mer krigsscener här. Snyggt berättad, snyggt foto och bra skådespel.

ja tyckte den här va intressant men ja tycker flag of our fathers va bättre.nackdelen e att mr.eastwood vill in på skinnet och det blir inte jämt lyckat

stark trea

Handling: +
Oförutsägbar: +
Regissör: Clint Eastwood +
Skådespelare: Ken Watanabe +
Unik: +

bra krigsfilm med annorlunda vinkel! denna visar hur japanerna kämpade för ön Iwo Jima, och vad som krävdes för att överleva. Lärde mig massa nya saker från den hära filmen, och att man alltid ska se saker från bådas perspektiv!

riktigt bra krigs film

Letters from Iwo Jima är en ovanlig krigsfilm. Här visas inte bara en massa dödande utan istället hur man tänkte för att överleva. Filmen är ganska lång, men för att få med det som behövs är det nödvändigt. En fyra är denna filmen väl värd.