En sensation

Jag har faktiskt undvikit den här filmen tills nu i tron om att den är oerhört överskattad och nu i efterhand så kan jag säga att den är delvis överskattad, men samtidigt så har filmen en hel del charm: En intressant handling, snyggt samt stilrent foto och en viss nyfikenhet gör filmen ganska bra.

Däremot så är filmen oerhört tom rent känslomässigt. Ja, det tycker jag (även om många inte håller med mig). Om man bortser från min nyfikenhet kring begreppet "Rosebud" så känner jag ingenting. Det lilla drama som finns är kring klassiska kvinnliga stereotyper som är helt ointressant. Dessutom så rullar filmen i ett väldigt lågt tempo. Jag somnade t.o.m. under filmens gång (givetvis såg jag klart filmen dagen därefter). Jag kan därför bara uppskatta det ytliga i filmen. Framförallt det konstnärliga samt stilrena fotot.

En klassiker som ofta utnämnts till "världens bästa film". Vi får följa en tidningsmans, Charles Kane, livshistoria på ett litet annorlunda sätt. I början av filmen har Kane dött, och några journalister ska göra en berättelse om Kanes liv. Kanes sista ord innan han dör var "Rosebud", och en journalist börjar gräva i vad det orden kan betytt.

I journalistens jakt efter innebörden av Rosebud, så intervjuar han flera av de personer som stått Kane nära under hans liv. Alla har olika berättelser och insynsvinklar på Kanes liv och beskriver olika faser i hans liv. Just denna berättelsekonst är det som gör filmen så mäktig. Ett väldigt vågat tilltag på sin tid, men resultatet blev väldigt lyckat. På den här tiden var det inte vanligt med filmer som hoppade i tiden, och det är inte lätt att få till det hela till slut.

Förutom upplägget av filmen så håller hela produktionen högsta klass. Skådespelarinsatserna är på topp och både fotot och miljöerna är enastående. Ett mästerverk som har ett förvånansvärt lågt betyg här på filmpunkten.

En film som alla filmälskare måste se! En solklar 5-a.

Jag tycker att skådespelarna och karaktärerna är platta, dom får mig inte att känna. Däremot är klippningen och kameraföringen grym. Slutet är intressant, men filmen kunde gärna ha varit kortare enligt min mening.

Jag kan verkligen inte se storheten med denna. Ointressant handling och långsamt uppdragen.

filmen är gjord 1941, vad förväntar sig folk? meningen med livet? en ännu sämmre version av shawshank redemption?

tekniskt sätt den bästa filmen någonsin för sin tid, och de som inte accepterar mästervärk för att tiden går frammåt, kan ju vänta på något bra tills de dör...

En klassiker som ofta utnämnts till "världens bästa film". Vi får följa en tidningsmans, Charles Kane, livshistoria på ett litet annorlunda sätt. I början av filmen har Kane dött, och några journalister ska göra en berättelse om Kanes liv. Kanes sista ord innan han dör var "Rosebud", och en journalist börjar gräva i vad det orden kan betytt.

I journalistens jakt efter innebörden av Rosebud, så intervjuar han flera av de personer som stått Kane nära under hans liv. Alla har olika berättelser och insynsvinklar på Kanes liv och beskriver olika faser i hans liv. Just denna berättelsekonst är det som gör filmen så mäktig. Ett väldigt vågat tilltag på sin tid, men resultatet blev väldigt lyckat. På den här tiden var det inte vanligt med filmer som hoppade i tiden, och det är inte lätt att få till det hela till slut.

Förutom upplägget av filmen så håller hela produktionen högsta klass. Skådespelarinsatserna är på topp och både fotot och miljöerna är enastående. Ett mästerverk som har ett förvånansvärt lågt betyg här på filmpunkten.

En film som alla filmälskare måste se! En solklar 5-a.

En enligt mig ganska överskattad film. Handlingen är ganska intressant och en känsla av att vilja ser mer väcks till en början. Tyvärr är tempot lite väl lågt och det blir efter ett tag mest jobbigt, långsamt och tråkigt! Skådespelet känns lite ojämnt precis som en del detaljer i filmen, vilket drar ner helhetsintrycket.

Jag har faktiskt undvikit den här filmen tills nu i tron om att den är oerhört överskattad och nu i efterhand så kan jag säga att den är delvis överskattad, men samtidigt så har filmen en hel del charm: En intressant handling, snyggt samt stilrent foto och en viss nyfikenhet gör filmen ganska bra.

Däremot så är filmen oerhört tom rent känslomässigt. Ja, det tycker jag (även om många inte håller med mig). Om man bortser från min nyfikenhet kring begreppet "Rosebud" så känner jag ingenting. Det lilla drama som finns är kring klassiska kvinnliga stereotyper som är helt ointressant. Dessutom så rullar filmen i ett väldigt lågt tempo. Jag somnade t.o.m. under filmens gång (givetvis såg jag klart filmen dagen därefter). Jag kan därför bara uppskatta det ytliga i filmen. Framförallt det konstnärliga samt stilrena fotot.

Inte direkt tidernas bästa film som den har blivit utnämnd till. Finns bra mycket bättre kandidater än denna. Jag tycker fotot är bra, men storyn är ett sömnpiller. Det finns inget i denna film som är speciellt intressant handlingsmässigt och jag tycker mest att Kanes liv gås igenom översiktligt och att ingen aspekt av hans liv utvecklas till någon historia alls. Klippningen är ibland störande. Ingen film jag rekommenderar.

En helt otrolig film och en av de bästa som någonsin gjorts. Welles var bara 25 år när han både skrev, regisserade och medverkade i denna historia om en tidningsmangats uppgång och fall. En sensation är både faschinerade, storslagen och gripande.