Juno

Jag älskade den här filmen och jag älskar Ellen Page! Vilken helt fantastisk skådespelerska. Min nya favoritskådis utan tvekan.

Jason Reitman (Ivan "Ghostbusters" Reitmans son) debuterar med dramakomedi som behandlar ämnet graviditet - hos en väldigt ung kvinna.

Ellen Page spelar Juno, en sextonårig tjej vars liv och tillvaro vänder snabbt efter att hon fått beskedet att hon är gravid. Vad ska hon göra? Ska hon behålla barnet eller göra abort. Efter en kort stund på abort-kliniken står det klart för henne att hon ska behålla barnet och efter födseln ge det till ett par som önskar ett barn men som inte kan få barn själva.

Vi får uppleva en slags "halv" realism när vi ser "Juno". Familjen liknar mest ett gäng från "SNL" som spenderat för mycket tid framför komiska manuskript, när de istället borde ha studerat den vanliga amerikanska familjen. J.K Simmons (som är rolig) skämtar mer om dotterns graviditet än att försöka övertyga henne om att göra abort. Det är helt enkelt Junos way, or the highway.

Den andra familjen är dock mer spännande. Mark (Jason Bateman) och Vanessa (Jennifer Garner) skapar en slags balans mellan de olika familjerna. Alltså, den korkade arbetarklassen möter pedantisk, intelligent och rik överklass. Paret Loring ska få Junos barn och that's it. Detta låter säkert tråkigt. Om det inte vore för Jason Bateman som porträtterar en högst verklig person med drömmar och värdefulla tankar. Juno skojar mest omkring liksom hennes familj. Själva graviditeten tas inte riktigt på allvar. Ungefär som i "Knocked Up" fast utan den klockrena humorn.

Det som gör "Juno" riktigt bra är stilen. Det osar indie-art redan från början med en fräck tecknad inledning. Redan i början glänser Michael Cera som Junos pojkvän. Smått instabil och tillbakadragen, lite som hans karaktär i "Superbad" - märker ni "stegen"? Kopplingen mellan "Knocked Up" och "Superbad?

Dessutom har "Juno" ett suveränt soundtrack som består av lågmälda melodier av gitarrspel och vacker sång, samt smått skruvade men djupa texter. Det är rörigt, det är skojigt, det är orealistiskt, det är vackert. En film kan inte vara perfekt. "Juno" är inte en perfekt film, men det tåls att nämnas att den är, trots det, en bra film. Det blir ett starkt betyg som ändå inte räcker till för att bevisa att "Juno" är en väldigt bra film. Men det är nära.

Rolig och snyggt gjort. En film om en gravid 16-åring som planera att abobtera bort barent efter födlsen. Filmen klassas nog som en komedin men det finns definitivt ett bra budskap med filmen. Ellen Page lever verkligen in sig rollen och spelar bra. Jag gillar också Michael Cera och Jason Bateman som spelar bra. Dock känns inte filmen helt realtiskt hela tiden. Musiken och manuset är bra. Denna filmen är absorlut värd att se tycker jag. Filmen få en stark trea eller svag fyra av mig.

Älskar Ellen Page skådespeleri, hon lyfter verkligen filmen som annars är en ganska platt historia.

Jag blev positivt överraskad när jag såg den här filmen. Skådespeleriet var väldigt bra, där jag fann en ny favoritskådespelerska, nämligen Ellen Page. Man sätter sig snabbt in i handlingen och lever sig in i de olika karaktärerna.
En klar 4!

Bra film som dock aldrig höjs. Är ganska slätstruken dock.

Rätt okej film. Går att se en gång i alla fall. Min pojkvän och jag såg den 2010 i Aug-Sept nån gång.

Jag tycker sådana här.. komedier (?) är dåliga, tråkiga och händelselösa. Jag blir nästan deprimerad av att titta på dem. Dessutom hatar jag den här tjejen, Juno..

Handling: +
Oförutsägbar: +
Regi: Jason Reitman +
Skådespelare: Jennifer Garner +
Unik: +

Jag älskade den här filmen och jag älskar Ellen Page! Vilken helt fantastisk skådespelerska. Min nya favoritskådis utan tvekan.