Begärets dunkla mål

Begärets dunkla mål är gjord av en mästare som skalat bort alla uppvisningar i tekniska finesser som avancerad klippning och ljussättning. Den berättar historien om en äldre besutten man och en ung kvinna. Den unga kvinnan spelas parallellt av två olika aktriser, ett grepp som ger ytterligare näring till frågor som: Är någon av huvudpersonerna ond och någon god? Är det meningsfullt att moralisera över deras relation?
Upptakten är att mannen skall åka tåg och har installerat sig i sin kupé med några tillfälliga reskamrater, bl.a. en dvärg som är professor i psykologi. Just före avgång kommer en ung kvinna rusande för att kliva på tåget, och huvudpersonen häller en hink vatten över henne.
Den artiga konversation man hållit igång några minuter i kupén tenderar att stanna upp. Mannen undrar om han skall förklara sig. Det tycker reskamraterna är en god idé och handlingen rullar igång som en tillbakablick. (Kanske är detta en hyllning till Tolstoys novell Kreutzersonaten som också börjar i en tågkupé. Handlingen ges också där som en tillbakablick efter att en man på en direkt fråga vad han har för insikter i en sak man diskuterar svarat - Därför att jag en gång dödade min hustru.)
Begärets dunkla mål är en moralitet för att den inte vill vara det. Och god konst tack vare sin konstlöshet.

Ännu en Bunel som inte riktigt föll mig i smaken.
Känns långdragen och flummig. Skådespelarna väger upp lite. Kan konstatera efter SVT:s Bunel filmer att han inte är något för mig.

Det pågår ständigt vändningar i storyn och då framför allt kring karaktärerna vilket kanske är rätt passande då människan av naturen kan vara rätt svek och nyckfull.