Imaginarium of Doctor Parnassus, The

Jag har ivrigt väntat på att få se denna film, vars premiärdatum har skjutits upp ett antal gånger - inte först och främst på grund av Heath Ledger, en skådespelare jag aldrig har varit överdrivet förtjust i, utan på grund av regissören. Terry Gilliam har sedan sitt arbete med Monte Python-filmerna skrivit manuset till Tideland (2005) och har jämförts med Tim Burton för denna films hisnande vackra scenografi. Detta är en rimlig jämförelse, då The Imaginarium of Doctor Parnassus bjuder på ögongodis i mängder. De majestätiska vyerna av både det moderna London och de magiska världar Tony besöker skulle praktiskt taget ha kunnat hämtas ur vilken av Burtons skapelser som helst.

Allt som allt består filmen av tre starka komponenter - det tidigare nämnda fotot, de starka skådespelarinsatserna och det välgjorda soundtracket. Ett flertal roller gör mycket bra intryck, likväl som både Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell. Den skådespelare jag uppskattar allra mest är dock ingen annan än Tom Waits i rollen som djävulen, här kallad Mr. Nick. Karaktärens sliriga, uppsluppna bemötande av den åldrande Parnassus bjuder på både fasa och humor - precis som filmen som helhet också gör. Visst skulle vi kunna fråga oss varför djävulen går med på ytterligare ett vad istället för att kräva det pris han är berättigad till, men sanningen är ingen annan än att denne man i första hand eftertraktar utmaningen, löftet om vinsten - inte själva utmätningen. Lockelsen ligger i att rasera sin motståndares värld för att han kan, och inte för att han vill ha något.

Med dessa starka sidor i åtanke smärtar det mig att behöva medge att den svaga punkten utgörs av manuset. Samtidigt som filmen är vacker som få och fullständigt kryllar av scenografiska busstreck - kanske i överkant här och var - tycks ett välskrivet manus ha blivit något försummat. Ett starkare mittparti och en avrundning som knyter ihop de lösa trådarna skulle mycket väl ha kunnat förhöja filmen till en praktiskt taget oförglömlig upplevelse. Som det är nu är jag hänförd av prakten, men inte övertygad av berättelsen.

"Can you put a price on your dreams?"

Jaha, vad ska jag tycka om det här? Älskar Terry Gilliams fantasivärld, men ibland blir det lite för vimsigt.

annorlunda och rolig men jag vill ha mer, de pushade inte fantasigränsen tillräckligt, det får tittarna själv göra i sina sinnen.

Värdelöst!! Barnsligt och så rörigt att ingen här kan säga vad filmen handlar om, blev ordentligt trött i slutet då barnsligheterna bara fortsatte komma, synd att detta blev Ledgers sista film, men nåväl, alla kommer ändå minnas honom som jokern :D

Jag tyckte historien var rörig, och filmen var inte ens särskilt rolig. Men jag älskar knäppa filmer, så den får en stadig trea av mig

Är så glad att jag såg den här. Hade nog aldrig tänkt på att se den om det inte varit för hela grejen med att det var Ledgers sista film och att Depp fick spela honom. Var ju tvungen att de vad det handlade om och det är jag så glad att jag gjorde. Välidgt mysig och mystisk film med interessant nisch. Jag blir väldigt beundrande av filmen men jag undrar hur mycket som fick ändras p.g.a. Ledger!?

En ytterst fantasifull och väldesignad film i anda med Monty python och Baron Münchausens äventyr.
Precis som i Baron... så tappade jag dessvärre ibland den röda tråden och tyckte historien blev lite väl hispig och rörig.
Karaktärerna kändes däremot genomarbetade, intressanta och välspelade och en torr Brittisk humor var närvarande.
I min mening har Gilliam, en av mina favorit regissörer nu tappat stinget. Jag tycker det har gått utför sen Fisher king vilket är ur trist med tanke på hur gripande hans filmer en gång var.

Detta är en typiskt fantasy film i min smak. Jag älskar den :D dock kunde ju depp vara med lite mer men Heath kan man ju gärna mumsa på en del också. Iallafall grymt bra handling, grymt bra skådespel och grymt bra effekter och bild. Underbar film som måste ses