JCVD

JCVD är filmen som Jean-Claude Van Damme väntat på ända sedan han gjorde sin första actionfilm. Just då hade han inga stora krav, han ville bara ta sig ifrån fattigdomen i Bryssel till det rika livet i Hollywood. Det blev inte riktigt som han tänkt sig. Han blev genreplacerad, liksom många andra skådisar. Man "antar" helt enkelt att de gör sig bäst i den genren och är totalt oförmögna att spela andra roller. I JCVD slår Jean-Claude Van Damme ett hårt slag för dessa skådespelare. I en mycket trovärdig roll som sig själv visar han hur en totalt värdelös skådespelare måste spela samma roller hela tiden. Liksom här, fast nu är det på riktigt.

JCVD börjar som en väldigt rolig komedi, där Van Damme är den komiska bifiguren som för en gångs skull får stå i centrum. Det skämtas om hans rival Steven Seagal - som förresten är väldigt kul.

Van Damme har problem i sitt privata liv. Han börjar få dåligt med roller och på grund av hans ålder börjar det bli svårt att utföra dem. Han håller på att förlora vårdnaden om sin dotter och han börjar få slut på pengar. Han åker hem till sin hemstad i Belgien för att därifrån fixa sitt liv. Men istället för att fixa det så rör han till det ordentligt.

JCVD berättas i okronologisk ordning och från olika synvinklar. Det är en komplicerad film som ändå är väldigt enkel. Den är komisk till en början men vänder sedan och blir oerhört dramatisk. Hur skulle en man som Van Damme agera i en bankrånarsituation? I det verkliga livet alltså?

JCVD är en oförutsägbar film och en stor överraskning för de som älskar Jean-Claude Van Damme, och de som inte har mycket till övers för honom. Jag var mycket förtjust i Van Dammes filmer i mina yngre dar, sedan blev han alltmer ett stort skämt i min ögon. Så tyckte jag för två timmar sedan. Det gör jag inte längre...

JCVD är en öerhört bra film som spelas av en otroligt bra Jean-Claude Van Damme. Han är en duktig skådespelare och det visar han här. han sätter ner foten för filmen, inte bara den här utan alla. "Placera inte skådisarna i fack bara för att de passar i genren, placera dem beroende på hur bra de agerar". Van Damme fick chansen först nu när han är 48 år gammal. Det är skamligt. En stark fyra till årets största överraskning.

Faktiskt ganska underhållande, och JCVD skulle nog kunna fungera som "riktig" skådespelare. Tycker dock att slutet borde ha varit lite annorlunda.

Helt ok film, dock kanske lite småseg ibland.

Här får man för en gångs skull se "Muscle from Bryssel" agera på ett bra sätt i en rulle. Jag brukar tycka att denna man vanligtvis är ganska underhållande med sina karatesparkar och käftsmällar, men här får man nästan inte se något sådant. I denna rulle gör han upp med sig själv och sin "askicker-status". Han är en man, vars storhetstid börjar rinna ut i sanden och kommer till insikt om det liv han levt, vilka val han har gjort m.m. Van Damme gör det hela på ett trovärdigt sätt och man tappar inte engagemanget i första taget. Stark trea i betyg!

mycket bra film det trodde jag aldrig om denna van damme va kul men samtidigt måste man se baksidan av ett filmstjärnas liv samtidigt man fick se lite thriler och komedi i detta

JCVD är filmen som Jean-Claude Van Damme väntat på ända sedan han gjorde sin första actionfilm. Just då hade han inga stora krav, han ville bara ta sig ifrån fattigdomen i Bryssel till det rika livet i Hollywood. Det blev inte riktigt som han tänkt sig. Han blev genreplacerad, liksom många andra skådisar. Man "antar" helt enkelt att de gör sig bäst i den genren och är totalt oförmögna att spela andra roller. I JCVD slår Jean-Claude Van Damme ett hårt slag för dessa skådespelare. I en mycket trovärdig roll som sig själv visar han hur en totalt värdelös skådespelare måste spela samma roller hela tiden. Liksom här, fast nu är det på riktigt.

JCVD börjar som en väldigt rolig komedi, där Van Damme är den komiska bifiguren som för en gångs skull får stå i centrum. Det skämtas om hans rival Steven Seagal - som förresten är väldigt kul.

Van Damme har problem i sitt privata liv. Han börjar få dåligt med roller och på grund av hans ålder börjar det bli svårt att utföra dem. Han håller på att förlora vårdnaden om sin dotter och han börjar få slut på pengar. Han åker hem till sin hemstad i Belgien för att därifrån fixa sitt liv. Men istället för att fixa det så rör han till det ordentligt.

JCVD berättas i okronologisk ordning och från olika synvinklar. Det är en komplicerad film som ändå är väldigt enkel. Den är komisk till en början men vänder sedan och blir oerhört dramatisk. Hur skulle en man som Van Damme agera i en bankrånarsituation? I det verkliga livet alltså?

JCVD är en oförutsägbar film och en stor överraskning för de som älskar Jean-Claude Van Damme, och de som inte har mycket till övers för honom. Jag var mycket förtjust i Van Dammes filmer i mina yngre dar, sedan blev han alltmer ett stort skämt i min ögon. Så tyckte jag för två timmar sedan. Det gör jag inte längre...

JCVD är en öerhört bra film som spelas av en otroligt bra Jean-Claude Van Damme. Han är en duktig skådespelare och det visar han här. han sätter ner foten för filmen, inte bara den här utan alla. "Placera inte skådisarna i fack bara för att de passar i genren, placera dem beroende på hur bra de agerar". Van Damme fick chansen först nu när han är 48 år gammal. Det är skamligt. En stark fyra till årets största överraskning.