M/S Gustloff

Med en speltid på tre timmar är det kanske inte särskilt förvånande att filmen gapar över mycket och inkluderar många sammanflätade händelser. Vad som däremot förvånar mig är själva strukturen bakom historien. Då över två timmar ägnas åt att etablera händelseförloppet och karaktärerna och att bygga upp den oundvikliga katastrofen är tristessen inte långt borta. De olika karaktärernas bakgrund och relationer med varandra redogörs för mycket detaljerat, men väcker inget intresse. Kanske är det helt enkelt så att man ägnar så mycket tid åt dramat på detaljnivå att helheten tycks gå förlorad. Det är i själva verket svårt att urskilja vilken roll denna händelse spelar i kriget och dess utfall eftersom regissören tycks vara mer intresserad av att följa Hellmut och Erika och, i viss mån, Lilli och hennes familj.

Här och var skulle filmen egentligen ha kunnat skildra vilken förlisning som helst - till och med en fiktiv sådan. Den bristande historiska utblicken gör filmen till en besvikelse, vilket inte görs bättre av underlig klippning och ett allmänt intetsägande händelseförlopp. Die Gustloff skulle ha kunnat hämtas direkt ur en faktabok, då den inte har anpassats väl till en spelfilms format. Med en tätare skildring och större betoning på tragedin bakom de människoliv som gick förlorade skulle detta ha kunnat göra ett betydligt mer slagfärdigt intryck. Denna klumpiga berättarform gör detta till en film du lätt kan hoppa över, då det finns mängder av mer sevärda historiska draman. De få mäktiga scenerna som finns att få är inte nog för att rädda den här filmen.