Between Two Fires

En förkortad version av denna recension har publicerats i NU 28 april 2011.

Vi kastas in i Between 2 Fires med minimal förvarning, då vi bevittnar hur Marta håller för sin dotters öron för att hon inte ska höra hur styvfadern Witek förgriper sig på modern. Mot en bakgrund av drogaffärer, nedgångna bostadsområden och ständig vaksamhet mot övergrepp framstår mor och dotters liv i Ryssland som en bokstavlig kamp för överlevnad, vilket inte förändras då de når den skenbara tryggheten i Sverige. Between 2 Fires bjuder inte på några större överraskningar, då det är hjärtskärande uppenbart vad som väntar.

Men det faktum att jag vet vart historien kommer att leda förändrar inte det faktum att Martas öde, och i förlängningen även Anias och Alis, är både gripande och förödande. Den råa skildringen av flyktingarnas rotlösa tillvaro på nåde varvas med trevande ömsinta scener där banden mellan den nya familjen stärks. Samtidigt är både Martas och Alis traumatiska förflutna ständigt närvarande, och är ibland farligt nära att driva dem isär.

För en film som förmedlas på en så pass subtil ton gör både musik och scenografi enormt mycket för filmupplevelsen. Musikvalet är lysande, och även detaljer som kameravinklar präglar filmen på ett utmanande sätt. Regissörens lek med speglar utgör en talande pusselbit i ett drama som inte skyggar för brutala sanningar. Verkligheten skildras som den faktiskt ser ut, men tar en omväg, vare sig som en försvarsmekanism eller av ren vana. Det demonstreras precis lika väl i Martas apati under dotterns sjukhusvistelse, där hon bara kan få utlopp för sina känslor genom att bli tagen av Ali på sjukhusets toalett. Det är minnen av forna brutaliteter som får situationens allvar att sjunka in, och tårarna faller i samma ögonblick som akten är fullbordad. Med förbehåll för att filmens inledning är smått hetsig och relationen mellan Marta och Ali fortskrider överraskande snabbt med resultatet att jag som tittare upplever mig ha missat några avgörande steg på vägen, gör Between 2 Fires ett starkt intryck som ett rakryggat mänskligt drama där, som titeln antyder, valet som krossar deras tillvaro inte är mellan gott och ont, utan mellan ont och värre. Detta är en bister sanning som Magdalena Poplawska i huvudrollen porträtterar med hjärtskärande beslutsamhet.