Devil Inside, The

En kassasuccé som spinner vidare på exorcism-temat med ett smått nytänkande och klart obehagligt sätt. Ännu en mockumentary - vilket jag generellt ogillar - men jag accepterar det denna gång pga hur välgjord den är.

Inte alls så läskig jag trodde den skulle vara. Vilken antiklimax man känner nu men en 2:a är den värd.

Se recension på http://antonfilm.blogspot.se

Med tanke på mitt intresse för filmer som berör exorcism, och med tanke på de drivor av filmer jag har sett som behandlar detta ämne genom åren, var The Devil Inside (2012) ett självklart val. Och filmen visar sig vara ett säkert kort i några olika avseenden, särskilt eftersom den utgör en uppdaterad version av det klassiska exorcismdramat. Skildringen är moderniserad, och minst lika spännande, fast på ett annat sätt. Jag uppskattar den alternativa vinkeln, där djävulen bekämpas med både vetenskapliga och religiösa medel, och där kontroversen angående exorcism och kritiken gentemot kyrkan flätas in i intrigen på ett fundamentalt vis. Det är visserligen sant att en viss stämning jag har kommit att förvänta mig av filmer som dessa lyser med sin frånvaro som ett resultat av den moderniserade tolkningen, men det man vinner - den nyskapande tonen som bjuder på många tankar - är en av filmens starkaste punkter som får den att sticka ut från mängden.

Men med det vill jag inte säga att The Devil Inside bryter ned exorcismtemat till oigenkännlighet. Filmen förlitar sig mindre på skräck än vi skulle kunna tro, men med obehagliga underliggande tendenser och den växande osämjan mellan Isabella, Ben, David och kameramannen Michael bjuder denna fantasieggande film på mer än platt skräck och chockeffekter. För den krypande obehagliga utvecklingen mellan huvudrollerna är i hög grad vad som lockar mig med filmen, även när den här och var förlorar fokus och handlar mindre om mysteriet med modern än jag skulle önska. Det är också synd att Susan Crowley, som gör den tveklöst starkaste insatsen, får så pass lite scentid.

Tyvärr är det också sant att den numera klyschiga berättarformen, där intrigen presenteras som en "mockumentary", är påfrestande i längden. Och jag är helt enkelt inte så tänd på det här sättet att göra film som en alarmerande stor portion av Hollywood är - kanske eftersom jag inte kan föreställa mig under vilka omständigheter, när katastrofen slår till, som snubben som håller i kameran inte slänger den ifrån sig och springer för sitt liv. Oavsett om Manhattan krossas av monster från havets botten, du blir förföljd av stenspridande häxor eller en människa besatt av en demon tar sig loss från sina rep och löper amok i ett mörkt rum, så är det bevisligen viktigare att få bildbevis av katastrof och lemlästning. Kort sagt - just den här historien gynnas inte av att ha en kameraman med varje sekund.

Men trots svagheterna i form av berättarformen och de slarviga detaljerna, är The Devil Inside en sevärd och originell film med bra effekter, och som andas nytt liv i en filmkategori som aldrig har blivit ointressant, men som inte nödvändigtvis har åldrats med värdighet. Fernanda Andrade är dock svag i huvudrollen, och jag får aldrig riktigt det jag hade hoppats på, men jag kan lätt föreställa mig hur detta verk kan gå till historien som filmen som introducerade exorcismdramat för en modern publik - den misslyckade slutscenen till trots.