Modig

Jag skrattade högt i hela filmen. Dom hade skapat en härlig stämning här med kultur och karaktärer. Det var verkligen en unik känsla. Som en tid i sig. Skämten var genomstänkta och roliga. Det var härlig mimik i den här filmen. Roliga ansiktsuttryck och mild slap stick humor som dom spelade på. Filmen bjöd också på ett spännande slut. Jag blir lite chockerad över alla låga betyg och det känns bara som folk blir bortskämda med bra film ibland. Men det här var verkligen ett underbart äventyr med roliga bra scener. Björnen, pappa, häxan, den modiga flickan. Allt var perfekt. Jag gillade verkligen den här filmen.

En bra film, men inte mycket mer än så tyvärr, hade högre förväntningar. Får en 3:a

Jag förstår ärligt talat inte hur denna film kan ha fått så lågt betyg, då jag tyckte att den var hur rolig som helst :P den var också innovativ och jag älskade deras dialekter. Och hennes småbröder var ju bara för härliga!

Den främsta anledningen till mitt intresse för Brave (2012) var just miljön där storyn utspelade sig, särskilt eftersom jag själv har skotskt blod. Jag såg fram emot att se en Pixar-film som inspirerades av en genuin historisk tid, och som inte uteslutande hade dagdrömts ihop av manusförfattare med för mycket fantasi. Och i det här avseendet levererar filmen från första början. De mustiga miljöerna och de hisnande sångerna skruvar upp stämningen, men kronan på verket är inget annat än de färgsprakande röstinsatserna, som i jämförelse med anonymt amerikanskt gurgel är helt fantastiska. Billy Connolly i rollen som kung Fergus och Kelly Macdonald i huvudrollen som Merida förlitar sig på sina genuina skotska dialekter - och det märks. Detaljerna är utsökta och bäddar för en visuellt enormt tillfredsställande film.

Men när det gäller ploten är besvikelsen ett faktum. Storyn består av en välbekant mall från början till slut, men det är egentligen inte det som är problemet. Problemet är i grund och botten att Brave har beväpnat sig med genomskinliga element - troligen för att slippa lägga ned tid på den karaktärsutveckling som filmen är i skriande behov av. Det är fint att Merida inte vill behandlas som ett föremål, men när rebellskapet angående giftermålet används som den sköna prinsessans enda utmärkande karaktärsdrag blir resultatet en endimensionell "hjältinna" i en lättjefylld story. Prinsessan är i själva verket utformad som hon är för att det är det enklaste sättet att få henne att framstå som en färgstark personlighet utan att behöva backa upp henne med något objektivt. Så för all som hyllar Merida som en feministisk förkämpe har jag bara en sak att säga: att hennes enda personlighetsdrag fortfarande är baserat på hennes relation till män. Not good enough, Brenda Chapman.

Och visst bjuder Brave på de förväntade skratten - filmnörd som jag är fick jag det största garvet när en av de skotska lordarna presenteras som MacGuffin. Ingen aning om vad jag pratar om? Surfa hit. Men på det stora hela skulle jag ha föredragit att tona ned den överspelade komiken (och de upprepade jaktscenerna genom slottet) för att i stället matcha de dramatiska miljöerna med lite mer spänning. Humorn haltar först och främst eftersom Brave, i likhet med många andra animerade filmer, plockar in icke anakronistiska element i storyn med tanke på sin moderna publik. Men när häxan avslöjar haken med förtrollningen via en telefonsvarare/aliengrön beam som strålar upp ur en kokande kittel kan jag inte låta bli att halka ur den genuina stämningen, som på det stora hela har tillägnats så mycket tid och omsorg.

Brave kommer aldrig kallas Pixars bästa, men den har en del att erbjuda som ytterligare ett animerat äventyr med en uppfriskande historisk touch. Skådespelarna är utmärkta, och det är i detaljerna som det här äventyret skiner - bara inte tillräckligt mycket för att ses igen. Det är hypen - och den missvisande trailern - som i mina ögon dödar filmen och skapar en barnslig film med barnslig humor.