Annie Hall

En klar 3+ som film, men en -4 i sin egen genre.

Tagline: A nervous romance.

En rätt rolig film som är intressant ur den aspekten att man får tänka till kring dialogen som hela tiden berör relationer, dvs det är lätt att känna identifikation för en stor massa av människor här. Börja dock tidig kväll att se filmen, trots dess numera korta längd på 93 min, eftersom all rapp dialog tröttar ut dej något då du är tvingad att koncentrera dej rätt mycket hela tiden.
En klassiker som vid titten (20080102) låg på 131/250 plats på IMDb:s topplista. Vann 4 Oscar då 1978 (Best Actress in a Leading Role: Diane Keaton, Best Director: Woody Allen, Best Picture, Best Writing - Screenplay Written Directly for the Screen: Woody Allen & Marshall Brickman). Woody själv nominerades dessutom till 1 Oscar (Best Actor in a Leading Role).
Kul att Allen inspireras av Bergman *. Lite kul då och då, men mer vardagsfilosofiskt intressant. Hamnar för en lite billigare peng i DVD-samlingen.

Trivia: Diane Keaton's real name is Diane Hall and her nickname is Annie. / The film's working title was "Anhedonia" - the inability to feel pleasure. / * The film Alvy is waiting to see with Annie is Ansikte mot ansikte (1976) (Face to Face) by Ingmar Bergman, one of Woody Allen's biggest influences. / Marshall McLuhan was not Allen's first choice. Federico Fellini and Luis Buñuel were asked first. / In 2007, the American Film Institute ranked this as the #35 Greatest Movie of All Time. / The movie's line "Hey, don't knock masturbation - it's sex with someone I love!" was voted as the #78 of "The 100 Greatest Movie Lines" by Premiere in 2007. / Premiere voted this movie as one of "The 50 Greatest Comedies Of All Time" in 2006.

inte riktigt min stil tycker att den är handlingslös och den har inget som riktigt drar filmen framåt. sen så hela stilen med att Allen ibland börjar snacka med kameran gör det bara overkligt men det passar filmens egocentriska synsätt. en klassisk film som jag är glad att jag sett men den var inte så speciel eller minnesbar.

störtkul, synd bara att den känns så -77

Vart fanns handlingen egentligen? Historian utvecklades aldrig men filmen var lite kul här och där, vissa scener, tex den med humrarna (eller båda med humrar). Lite för mycket vikt lades på gnäll. Ingen direkt extraordinär film vare sig i foto, skådespeleri osv. Kul att ha sett men inget jag absolut rekomenderar.

Det här är Woody Allens genombrottsfilm och den känns också typisk för honom med ständigt rappa dialoger. Jag gillade det när jag såg Manhattan, men den här gången känns det mest tjatigt och det blir som att lyssna på ett evigt gnällande i en och en halv timme. Det blir tröttsamt att höra på till slut. Dessutom har jag svårt att sympatisera med huvudkaraktären, vilket gör att filmen tappar ytterligare. Såväl Woody Allen som Diane Keaton är dock duktiga och hade jag sett Annie Hall innan jag såg Manhattan hade den antagligen fått en trea.

Jag blev faktiskt inte jätteimponerad av denna rulle som många anser är Allens bästa. Jag blev inte överdrivet engagerad av den. Den hade några fyndiga scener, men det var allt av värde.

Kanske måste se om den, men detta var en av de första Woody-filmerna jag såg och den imponerade inte särskilt mycket på mig. Kanske skulle jag uppskatta den mer nu när jag sett många av hans filmer.