En av Sveriges största sajter om film.

Grundad 2002

30:e november

Ungdom:
Medlemmarnas medelbetyg: 2,6
(101 betyg)
Sätt ditt betyg:

30:e november Köp filmen på Discshop
Ungdom:
Sätt ditt betyg:
Medlemmarnas medelbetyg:
2,6
(101 betyg)

Handling: Adam och hans polare spenderar sin tid med att trakassera invandrare som de hatar. Men så möter Adam Julia från Peru och de blir blixtförälskad, eftersom varken Adams vänner eller Julias familj skulle acceptera att de två är tillsammans tvingas de hålla sin kärlek hemlig. På Sveriges nationaldag drabbas Adam och hans gäng samman med Julias bror, Sascha, och hans vänner. Det hela slutar med att två dödads, Adams bäste vän och Julias bror. Adam flyr men har både polisen och Saschas vänner efter sig.

Fakta:
År: 1995
Regissör: Daniel Fridell
Originaltitel: 30:e november
Ursprungsland: Sverige
Längd: 01:56
Medverkande:
Göran Gillinger
María Celedonio
Ray Jones IV
Jonas Karlsson
Frida Hallgren
Percy Bergström
Goran Marjanovic
Peter L. Abrahamsson
Abou-Bakre Aalam
Stefan Sauk
Mekail Jalaho
Alvaro Fuentes
Hugo Àlvarez
Charlotta Larsson
Johanna Sällström
Fler personer

Mest populära recensionerna

dumskallen
gav betyget:

En pinsam film, på så många sätt...

Titeln är ett exempel, den utspelas mitt i sommaren (tror att det till och med rör sig om nationaldagen, 6:e juni?). Men 30:e november klingade starkare i samband med skinheads (ni vet alla kravaller på Karl XII dödsdag) så det fick bli ett totalt meningslöst datum som titel. Förvirrande?

Göran Gillinger som "medlem" i ett rasistgäng skulle kanske kunna funka om inte filmen kommit så kort inpå hans medverkan i Rederiet, han blev helt enkelt inte trovärdig. Han ser alldeles för snäll ut och har långt hår (ville han inte raka av sig håret för att porträttera ett skinhead i en film som egentligen handlar om skinheads?)...

Jag skulle tro att det rör sig om symbolik men jag fattar den inte, så det blir bara löjeväckande i mina ögon när Jonas Karlssons trögtänkta rollfigur (som är en yngre kille som rör sig någonstans i gränslandet kring rasismen för att vara lika cool som polarna, men som egentligen är kär i sångerskan Jennifer Brown som inte är arier direkt) agerar vigselförrättare när det vankas bröllop mellan "svennen" och den spanska tjejen. Det kändes bara dumt ärligt talat.

Och våldet i filmen, jösses... En titel som 30 november förpliktigar givetvis till att ha med lite kravaller. Så när det är dags för uppgörelse mellan skinheads och invandrare i denna hemska historia så står de bakom varsitt kravallstaket och skriker på varandra. Gott nog, om det inte varit för att staketen står ett par tre meter ifrån varandra och ett par fåniga poliser står emellan utan realistisk chans att kunna förhindra något. Och när det verkligen blir närkontakt av så avbryter alla bråket när en person blir knivhuggen, ingen gör något, ingen blandar sig i när "brorsan/kompisen" blir knivhuggen utan istället backar alla och ser förfärade ut. Återigen symbolik misstänker jag men det är filmmässigt katastrofalt.

Nej usch, det är sådana här filmer som gjort att jag blivit så fördomsfull att jag undviker svensk film så långt det bara går.

Lepre
gav betyget:

En ganska onödig film som påminner om filmer som Sökarna, Nattbuss och Stockholms natt. Nattbuss är den enda av dem som faktiskt är underhållande. 30:e November är också underhållande, men det finns mer brister än fördelar i filmen. Handlingen är lite halvsliten, knappt någon handling alls, men det regissören försöker förmedla är att det finns rasism, men det finns också kärlek som vinner över den. Om hur två människor med olika kulturer träffas och blir förälskade, medans vänner på båda sidor drabbar samman. Här hittar vi också många klockrena repliker, som mest används i rasistiskt syfte och som bara yttras för skojs skull.

Senaste recensionerna

madeleine_g
gav betyget:

Kultfilm som man bara måste ha sett om man är född på 80-talet eller under tidigt 90-tal

Sallee
gav betyget:

30:e november är en film som påminner litegrann om nattbuss 807. Som jag för den delen inte gillade. Efter bara några minuter in i filmen, förstod jag att det här är var min första och även min sista gång jag såg denna film. Inte för att den är dålig, utan för att skådespelarna är verkligen inget att hänga i granen förrutom då Jonas Karlsson. Jag har väldigt svårt att tro att med andra skådespelare så skulle filmen funkat. Handligen är godkänd, men hade förväntat mig mer. Allt hände ganska snabbt mellan Adam & Julia. Däremot tyckte jag att filmen slutade bra.

Betyget hamnar på en stabil 2:a

KGBtookmydog
gav betyget:

Ett klassiskt svenskt mästerverk från 90-talet.

Ultima__Thule
gav betyget:

Den är jävligt nice. Men inte den bästa filmen

93simon
gav betyget:

kanon film bra skådespelare och bra handling

dumskallen
gav betyget:

En pinsam film, på så många sätt...

Titeln är ett exempel, den utspelas mitt i sommaren (tror att det till och med rör sig om nationaldagen, 6:e juni?). Men 30:e november klingade starkare i samband med skinheads (ni vet alla kravaller på Karl XII dödsdag) så det fick bli ett totalt meningslöst datum som titel. Förvirrande?

Göran Gillinger som "medlem" i ett rasistgäng skulle kanske kunna funka om inte filmen kommit så kort inpå hans medverkan i Rederiet, han blev helt enkelt inte trovärdig. Han ser alldeles för snäll ut och har långt hår (ville han inte raka av sig håret för att porträttera ett skinhead i en film som egentligen handlar om skinheads?)...

Jag skulle tro att det rör sig om symbolik men jag fattar den inte, så det blir bara löjeväckande i mina ögon när Jonas Karlssons trögtänkta rollfigur (som är en yngre kille som rör sig någonstans i gränslandet kring rasismen för att vara lika cool som polarna, men som egentligen är kär i sångerskan Jennifer Brown som inte är arier direkt) agerar vigselförrättare när det vankas bröllop mellan "svennen" och den spanska tjejen. Det kändes bara dumt ärligt talat.

Och våldet i filmen, jösses... En titel som 30 november förpliktigar givetvis till att ha med lite kravaller. Så när det är dags för uppgörelse mellan skinheads och invandrare i denna hemska historia så står de bakom varsitt kravallstaket och skriker på varandra. Gott nog, om det inte varit för att staketen står ett par tre meter ifrån varandra och ett par fåniga poliser står emellan utan realistisk chans att kunna förhindra något. Och när det verkligen blir närkontakt av så avbryter alla bråket när en person blir knivhuggen, ingen gör något, ingen blandar sig i när "brorsan/kompisen" blir knivhuggen utan istället backar alla och ser förfärade ut. Återigen symbolik misstänker jag men det är filmmässigt katastrofalt.

Nej usch, det är sådana här filmer som gjort att jag blivit så fördomsfull att jag undviker svensk film så långt det bara går.

mysgrabben
gav betyget:

En bra svensk film. Göran Gillinger är bra i sin roll.

Mer fakta:
Filmpunkten-id: 2703
Filmen är i färg
Redigera info på denna sida
Länk till IMDB
Uppföljare och/eller remakes: