Marnie

Marnie (1964) har kallats alltifrån Alfred Hitchcocks allra bästa till allra sämsta film, och trots min förkärlek för denne mystikens mästare måste jag helhjärtat hålla med om det senare omdömet. Detta drama är egentligen inte särskilt likt regissörens övriga filmer, och detta är utan tvekan en del av problemet. Faktum är att den romantiska aspekten av filmen misshandlas brutalt av Hitchcocks fumliga grepp, och att jag när eftertexterna rullar förbi är övertygad om att en annan regissör skulle ha kunnat hantera filmen som helhet betydligt bättre. Relationen mellan Mark och Marnie tycks ständigt skifta form mellan det inledningsvis charmerade flirtandet till dräpande misstänksamhet, uppriktig välvilja och verbala dueller som avslutas på en något fientlig ton, och det hela leder till att jag egentligen inte har någon aning om vad de betyder för varandra, eller vad Mark är ute efter.

Den uppenbara osäkerheten bakom projektet tycks smitta av sig på skådespelarna, särskilt med tanke på att Tippi Hedren är fullständigt oförmögen att porträttera Marnie med de nyanser som den traumatiserade karaktären kräver och hela filmen igenom håller sig med farsartade hysteriska utbrott. Sean Connery gör utan tvekan en bättre insats, även om även han tycks kämpa för att hitta rätt ton, och det är egentligen bara Diane Baker som jag är helt nöjd med.

Om vi sedan lägger till ett tidstypiskt score som är så ojämnt att det inte förstärker stämningen utan snarare distraherar mig som tittare och ett manus som av och till är irriterande långrandigt så är tvåan egentligen given. Jag ska erkänna att storyn glimrar till här och var, framför allt i inledningen, men det behövs inte mycket mer än en glimt i Marnies förflutna för att jag ska förstå precis vart det hela leder och hur det kommer att sluta, och den minimala twisten i slutet förändrar inte den saken. Jag vet faktiskt inte - jag kanske hade fel sorts förväntningar på filmen, men detta funkar inte för min del.

Alfred Hitchcock gjorde väldigt sällan en dålig film. Marnie är en intressant psykologisk thriller med den gamla Bond-favoriten, Connery. Den kan dock inte mäta sig med Hitchcocks bästa verk, men den är ändå sevärd.

Kul att färger har en sån betydelse i filmen. Snacka om att utnyttja färgfilmens möjligheter!

Ännu en bra Hitchcock-film. Roligt att se en ung Sean Connory i rollen, men tyvärr är väl inte detta hans bästa filmprestation, även om han gör en helt ok insats ändå.

Definitivt sevärd, även om en Hitchcockfilm kan bli bättre. Den här filmen känns en aning för lång. Connery känns malplacerad, men Tippi Hedren är bra i rollen som Marnie, som inte tål att se rött.

Av många ansedd som Hitchcocks sista bra film. Tycker att både Connery och Hedren inte kommer upp i den klass man kan förvänta sig (i varje fall Connery). Känns ganska långdragen på sina ställen.