Lost in Translation

Denna moderna klassiker kan ses många gånger. Tyvärr så missade jag den på bio men kan tänka mig otrolig upplevelse att se de vackra vyerna av Tokyo och övriga Japan på den stora eleganta skärmen. Musiken är helt bedårande filmen igenom och tillsammans med stämningen träffar filmen mig, som en kniv, rakt i hjärtat.


Skådespelarna, tänker främst på Bill Murray och Scarlett Johansson, är utan tvivel helt rätt i sina respektive roller och ger oerhört bra prestationer. Murray levererar ett flertal komiska scener och repliker, men han klarar av den dramatiska sidan galant och jag tycker också filmen blir som bäst när han och Scarlett har träffats och börjar umgås. Så filmen byggs upp lite till en början innan de träffats och man får se hur ensamma de är i denna storstad. När de väl börjar umgås höjs filmen och det blir genast intressantare, även om vi fått följa med Murray på en underhållande fotografering för whiskeyreklamen han gör (när jag säger underhållande så menar jag det verkligen).


Scarlett är verkligen älskvärd i sin roll och det finns flera oförglömliga scener som jag alltid kommer älska från den här filmen. Det är t.ex. när hon bär en rosa peruk och sjunger karaoke (detsamma gäller Murray när han framför några låtar). Eller när hon besöker Kyoto och man nästan ryser av det vackra landskapet till den så passande musiken. Och när de ligger i sängen och pratar om äktenskap, barn och livet, det är riktigt underbart. Ja, det finns många minnesvärda scener och det är bara att njuta från början till slut.

Fotot är även det anmärkningsvärt då Sofia Coppola lyckas fånga storstadens blandning av puls och atmosfärens färger. Samtidigt får man en inblick i hur det är utanför storstaden och även lite i den japanska kulturen, sett från en turists synsätt. Man har helt enkelt lyckats kombinera allt näst intill perfekt och då blir det ett så pass lyckat resultat som det blev. Två sympatiska skådespelare i huvudrollerna, genomgående underbar musik som slår det mesta och att man lyckats fånga den magiska stämningen gör detta till en av 2000-talets bästa filmer.

"Den bästa filmen jag någonsin sett som träffar rätt på alla egenskaper en bra film ska ha!"

Bill, Bill, Bill Murray, hur gör du? Aldrig har jag suttit och skrattat så som jag gjort när jag sett en annan film, det är något speciellt med Bill Murrays mysiga humor. Även om han inte skämtar blir det på något sätt kul, för jag sitter och väntar på att han ska göra något, så jag sitter och ler igenom i stort sett hela filmen.

Sofia Coppola kom först med Virgin Suicides, som jag inte riktigt hakade på, när den kom. Men senare när jag såg den upptäckte jag hur bra filmen var och vilken suverän debut (nåja, den hon slog igenom med) det var av Sofia Coppola. Men Lost in Translation måste nog vara hennes bästa, och enligt mig, debuten. Hon behöver inte ens göra några fler filmer, det räcker med denna, å andra sidan kan det vara kul att få se nästa projekt.

Scarlett Johanssons och Bill Murrays samspel är otroligt bra och välspelat. Jag diggar det hela med att det blomstrar mellan dem, men bara som vänskap, delvis kärlek är det visserligen. De lyckas verkligen fånga den där realismen. De träffas liksom inte bara över en drink och ligger med varandra, varpå dagen efter den ena av dem säger: "Lets just be friends". Nej, här börjar det långsamt och de stiftar bekantskap. Hur som helst är det väldigt bra gjort och deras förhållande är väldigt verkligt.

Det absolut bästa i Lost In Translation är antagligen soundtracket och fotoarbetet. Känslan av att vara vilse i Tokyo är påtaglig och så verklig, jag känner att jag bara vill åka dit och få uppleva den där känslan av att vara ensam men sedan hitta både sig själv och sin nyfunna vän. Musiken och de vackra bilderna blandas ihop helt perfekt och fångar den där "vill-vara-där" känslan sällan existerar i film.

Härlig handling och story som bidrar till en intressant och orginell film, för detta har jag aldrig sett i någon annan film, detta är verkligen eget. Bill Murray är bäst i filmen, och Johansson är fantastisk. Slutet är det bästa jag någonsin sett i en film, och mina ögon blir alldeles fyllda av tårar och jag får en knut i magen. Detta är filmkärlek, att man kan lyckas med något sådant är svårt att förstå, se filmen så kommer du att förstå..

Ljud/Musik: 5
Manus/Handling: 5
Skådespelare: 5
Effekter/Foto: 5
Filmlängd: 5

Ett perfekt, lysande och magiskt mästerverk som för alltid kommer sitta i mitt hjärta. Efter varje gång som jag sett Lost In Translation ser jag fram emot nästa gång jag kommer se den igen. Lämnar det en knut i min mage och om det får mig att gråta så är det ett mästerverk. Stark femma, perfekt.

Jag blev uttråkad av inlednigen (första 45 minutrarna) och var sen ganska oengagerad av resten av filmen. Den fångade inte från början och det är dess största brist. En del snyggt foto dock.

Får en svag 2:a. Det händer i princip ingenting under hela filmen. Några enstaka scener som räddar filmen från en 1:a, men annars var detta inte mycket att ha.

Jag har förstått att väldigt många är förtjusta i denna film. Jag håller med om att skådespeleriet är bra och fotot vackert men måste tyvärr säga att storyn inte gör något för mig, vilket förvånar mig eftersom jag annars ser mig som en nostalgisk romantiker. Jag har varit i Tokyo flera gånger och känner naturligtvis igen mig men inte ens det hjälper. Jag kanske borde se om den när jag är på annat humör. Nu stannar dock betyget på en trea.

Murray storspelar i en perfekt utförd film. Coppolas debut är värd mycket ros. Filmen kräver en del av tittaren.

Väldigt trevlig film. En av dom bättre filmerna av Sofia Coppola. Bill Murray gör ett bra jobb, som vanligt när han spelar en bitter gammal gubbe. Dock inte en film att se när man är trött, eller när man vill se mycket på kort tid.

menlös. men ganska vacker. därav okej i betyg.

Först av allt, det hjälper till en hel del att se denna filmen om man är lite insatt i Japansk vardag och kultur. Det "ökar" bara på dom roliga inslagen i filmen, för rolig, det är den!
Filmen visar känslan av att vara i ett land där känslan av ensamhet blir överväldigande när kommunikationen sätts ur spel. Samtidigt sitter man och blir fascinerad av Scarlett Johanssons och Bill Murray's skådespeleri och agerande mot varandra. En klockren fyra enligt mig!

Riktigt nöjd blev jag.Fotot,skådespelet och handlingen var prima.

Stark fyra!