Cains många ansikten
Handling: Carter Nix (John Lithgow) är en ansedd psykolog, kärleksfull make och hängiven far som bestämmer sig för att ta ett års tjänstledighet för att hjälpa till att ta hand om sin dotter. Carters fru (Lolita Davidovich) är glad över att ha sin uppmärksamma man hemma - till en början. När Carter visar prov på stört beteende mot dottern, blir Jenny oroad. För att ytterligare komplicera saken dyker Jennys gamla kärlek åter upp i hennes liv. Men inget kan förbereda henne för Carters splittrade personlighet och hans ondskefulla plan att återskapa sin mentalt störda fars experiment.
| Fakta: | |||
|---|---|---|---|
| År: | 1992 | ||
| Regissör: | Brian De Palma | ||
| Originaltitel: | Raising Cain | ||
| Ursprungsland: | USA | ||
| Längd: | 01:31 | ||
| Mer fakta: | |||
|---|---|---|---|
| Filmpunkten-id: | 4102 | ||
| Filmen är i färg | |||
| Redigera info på denna sida | |||
| Länk till IMDB | |||
| Uppföljare och/eller remakes: |
|---|
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.
Mest populära recensionen
wildpalm
gav betyget:
Man kan väl säga att det här är De Palmas sista film som påminner om hans tidiga filmer och som har den där typiska De Palma-rysarkänslan över sig. Scenen då hon stirrar på dem från sjukhussängen ger mig iskalla rysningar varje gång jag ser den. Lithgow är obehagligt bra. Stark trea!
Senaste recensionerna
starchild
gav betyget:
Jag sätter en femma, mycket tack vare John Lithgow, som är ruskigt bra i titelrollen
Hilts
gav betyget:
Bra thriller med en finurlig intrig och bra skådespeleri. John Lithgow är strålande i huvudrollen. Grejen med personlighetsklyving känner man igen från filmen Psycho. Norman Bates har ju i som bekant flera stycken personligheter. Brian De Palma brukar låna ifrån Alfred Hitchcock.
wildpalm
gav betyget:
Man kan väl säga att det här är De Palmas sista film som påminner om hans tidiga filmer och som har den där typiska De Palma-rysarkänslan över sig. Scenen då hon stirrar på dem från sjukhussängen ger mig iskalla rysningar varje gång jag ser den. Lithgow är obehagligt bra. Stark trea!