Handling: Ett gammalt par beslutar sig för att resa till Tokyo och hälsa på sina barn. Väl där konfronteras de med likgiltighet, egoism och otacksamhet.
| Fakta: | |||
|---|---|---|---|
| År: | 1953 | ||
| Regissör: | Yasujiro Ozu | ||
| Originaltitel: | Tokyo monogatari | Alternativ titel: | Tokyo Story |
| Ursprungsland: | Japan | ||
| Längd: | 02:16 | Ingår i tema: |
IMDb Top250 |
| Medverkande: | |||
|---|---|---|---|
| Chishu Ryu | |||
| Chieko Higashiyama | |||
| Setsuko Hara | |||
| Sô Yamamura | |||
| Kuniko Miyake | |||
| Kyôko Kagawa | |||
| Eijirô Tono | |||
| Nobuo Nakamura | |||
| Fler personer | |||
| Bilder: |
|---|
|
Copyright Sandrews |
| Mer fakta: | |||
|---|---|---|---|
| Biopremiär: | 1964-10-21 | ||
| Filmpunkten-id: | 6122 | ||
| Filmen är svartvit | |||
| Redigera info på denna sida | |||
| Länk till IMDB | |||
| Uppföljare och/eller remakes: |
|---|
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.
Mest populära recensionen
film_alex
gav betyget:
Filmen har en viss charm men jag faller inte för den. Istället dras min filmupplevelse ner till ett långsamt och segt lidande som aldrig tycks leda till sitt slut. Jag kom på mig själv med att slänga långa blickar på klockan vid ett flertal tillfällen och räkna ut hur många minuter som var kvar av filmen. Det fanns inte heller nåt annat i filmen som kunde fånga mitt intresse. Allt jag kunde se var ett skakigt och tråkigt foto (en liten regelbunden rörelse upp och ner) samt höra det jobbiga och gnälliga språket som talades, dvs. japanskan.
Senaste recensionerna
Emiam
gav betyget:
En 3 som film och i sin genre, men en 1+ som underhållning.
Den första, visserligen före detta, IMDb Top 250-filmen jag först gav en etta i betyg (!), men uppdaterade efter att ha i okt 2019 sett om den i ett stycke med Lidingö FilmStudio. Alldeles för långsam, intetsägande (och trist).
Det tog mej första gången 2 veckor (!) att sakta ta mej igenom 10-min-del för del/ny kväll då jag varje kväll somnade framför rutan.
Men efter Anna-Lenas ypperliga inledningstal om film och regissör, förstår man filmen bättre. Intressant fakta är att regissören och första kameraman bestämde att oftast filma på en "japansk sitthöjd" av 50 cm för att ge en känsla av att man pratar förtroligt med karaktärerna - man ska vara med i samtalet.
Filmen ska, mycket medvetet, berättas i ett kontemplativt långsamt tempo.
film_alex
gav betyget:
Filmen har en viss charm men jag faller inte för den. Istället dras min filmupplevelse ner till ett långsamt och segt lidande som aldrig tycks leda till sitt slut. Jag kom på mig själv med att slänga långa blickar på klockan vid ett flertal tillfällen och räkna ut hur många minuter som var kvar av filmen. Det fanns inte heller nåt annat i filmen som kunde fånga mitt intresse. Allt jag kunde se var ett skakigt och tråkigt foto (en liten regelbunden rörelse upp och ner) samt höra det jobbiga och gnälliga språket som talades, dvs. japanskan.
carlstrom
gav betyget:
Vill inte sätta Ozu mot Kurosawa, två olika typer i stort sett. Men vem som är bäst blir svårt att avgöra efter detta underbara mästerverk. Konsten att berätta sin historia gör Ozu så vackert och poetiskt med låga bilder och naturliga dialoger.
Moonlighting
gav betyget:
En gång för alla; Ozu piskar skiten ur Kurosawa.