Passion of Mind

I Passion of Mind gör William Fichtner sitt livs roll. Demi Moore är okej, och Stellan Skarsgård är som vanligt mycket bra, men i det här fallet överglänser Fichtner honom med hästlängder. Skarsgårds karaktär var lite otäck - jag förväntade mig i stort sett hela filmen igenom att han skulle visa sig vara om inte en renodlad bad guy så åtminstone ett praktarsle. Men Fichtner är helt underbar i sin nedtonade, diskreta och mycket sympatiska roll. Mycket synd att han aldrig har fått sitt genombrott i kritikernas ögon, men för mig gör han just det här.

Filmen i sig? Ja, trots en seg början bättrar den sig relativt snabbt, och blir mer och mer intressant. Själva ploten var lite väl skruvad då man helt enkelt inte får veta så mycket. Filmen verkade vilja mynna ut i ett dramatiskt avslöjande, en ondskefull konspiration, ett skrämmande dubbelliv eller vad som helst i den stilen. Men det som sedan levereras är långtifrån övertygande eller genomtänkt. Dock hjälps Skarsgård och framför allt Fichtner åt att täcka över Moores uppenbara brister som skådis, och de lyckas också fängsla mig vid filmen då jag var frestad att gå min väg.

Jag vill egentligen inte ge en film en trea när ploten gör mig så pass besviken, men till filmens försvar måste jag säga att den ofta var andlöst spännande och hade en mycket fin avrundning. Passion of Mind får en trea - om än en något svag sådan. Det hade varit spännande att se resultatet med Kate Beckinsale i huvudrollen, jag tror absolut att rollen hade passat henne perfekt.
"I'm not going back."