Fyra fula fiskar

Förstår inte att den fått sådan dålig kritik av många, speciellt om man har den verbala komiken i åtanke som bröderna Zucker (Nakna pistolen mfl) försöker efterliknar i sina filmer (Zucker komedier är väldigt omtyckta). Bitvis genial humor, men tyvärr lider filmen så fort ett musikaliskt nummer påbörjas och genomförs, vilket bidrar till att helheten blir något ojämn. Men en fyra har den absolut förtjänat då det är en väldigt lyckad komedi med många skrattanfall inkluderade.

Min första Marx-film blev överlag en besvikelse, fastän jag egentligen inte hade några särskilt högt ställda förväntningar. Jag visste inte så mycket om bröderna Marx, och tänkte inte på Duck Soup (1933) som mycket mer än ett underhållande tidsfördriv. Och samtidigt som filmen huvudsakligen uppfyllde detta kriterium och bjöd på en del skratt etablerar filmen också vissa brister som jag hade hoppats kunna undvika.

Redan i filmens första scen kastas vi huvudstupa rakt in i landet Fredonias inbördes kris, då Gloria Teasdale, landets forna ledares änka, vägrar att låna ut pengar till landet som är på väg mot ruinens brant om en man vid namn Rufus T. Firefly inte utnämns till enväldig ledare. Varför hon ställer detta krav vet jag inte. Faktum är att jag under filmens gång knappt ens vet vem Firefly är, vad hans motivation består av eller ens under vilken tidsperiod filmen utspelar sig. Om vi sedan slänger in underliga flörtar mellan Firefly och Gloria, absurda humörsvängningar och en rad karaktärer vars avsikter och inbördes relationer är fullständigt bisarra måste jag, till min irritation, erkänna att manuset är katastrofalt. Det är också därför jag personligen måste dra paralleller till vissa av Charlie Chaplins filmer, som i likhet med denna tycks byggas upp för att få med så många underhållande sketcher som möjligt, men inte presenterar någon egentlig story som fungerar som ett kitt mellan scenerna. Tittar vi på scenerna i Duck Soup var och en för sig är de utan tvekan underhållande, men filmen fungerar tyvärr inte som helhet, och är ungefär lika berikande som en drös Bean-avsnitt hopklumpade till en spelfilm.

Med Groucho Marx i den mest framträdande rollen är det väl rimligt att han tilldelas så mycket scentid och så pass många vassa repliker, men problemet är att jag roas betydligt mer av Harpo och Chico Marx som de båda spionerna. För om vi bortser från det misslyckade manuset är det deras scener som lockar till skratt utan att det verkar som om manusförfattaren har skrivit dem på droger. Fireflys vitsigheter är så pass många och levereras i så rask takt att jag som tittare knappt hinner uppfatta dem. Det var inte förrän vid en andra titt som många av skojerierna sjönk in, men mitt ursprungliga intryck av de scenerna var likväl att tempot var mycket stressigt och tycktes förlita sig på en slagfärdighet som sällan infann sig.

Med vissa förbehåll är denna tidiga Marx-film väl värd en titt. Vem kan glömma vår stumme spions tafatthet i försöken att sänka volymen på en LP-spelare så till den grad att han täcker den med kuddar och gardiner, slänger den i golvet, krossar den med ett askfat och till slut, i total desperation, kastar ut de ömkliga resterna (som fortfarande spelar på högsta volym) genom fönstret?
"What's that?"
"Sounds to me like mice."
"Mice? Mice don't play music."
"No? How about the old maestro?"

Haha! ^^ Jag diggar bröderna Marx irriterande humor, hade jag känt deras karaktärer på rikitgt hade de ju iofs drivit mig till vannvett.. Men nu är det inte så och jag kan se dem driva andra galna istället. Underbart! Dock får den här bara en trea eftersom jag tyckte den tappade lite mot slutet.

Små-rolig bröderna Marx rulle, men hade högre förväntningar på den. Blev ibland alldeles för seg och trist. Svag tvåa!

Förstår inte att den fått sådan dålig kritik av många, speciellt om man har den verbala komiken i åtanke som bröderna Zucker (Nakna pistolen mfl) försöker efterliknar i sina filmer (Zucker komedier är väldigt omtyckta). Bitvis genial humor, men tyvärr lider filmen så fort ett musikaliskt nummer påbörjas och genomförs, vilket bidrar till att helheten blir något ojämn. Men en fyra har den absolut förtjänat då det är en väldigt lyckad komedi med många skrattanfall inkluderade.

Det här är den första filmen jag ser med bröderna Marx och jag är klart besviken. En dryg timme proppad med dåliga ordvitsar, grymt irriterande karaktärer och annat trams som ska föreställa vara roligt. Så långt ifrån min humor som det bara går och jag kan inte ens fatta att man tyckte det här var roligt på 1930-talet. Jag blev snarare småirriterad än glad av att se på den här filmen. Usch!

Gillar Mröderna Marx och den här är bra men inte alls lika bra som En dag i varuhuset.

Är något bättre än "Galakväll på operan", vilket dock inte säger så mycket.