Arsenik och gamla spetsar

Gör sig nog bättre som teater. Nästan hela filmen utspelades i ett stort rum, vilket gick ganska bra, men jag hade gärna sett lite andra miljöer också.
Det finns väl egentligen ingen person i filmen som är helt normal och det känns som att det blir lite väl mycket ibland.

"Överskattad" är rätta ordet för denna rulle. Arsenik och gamla spetsar är inte alls särskilt rolig, utan mest tramsig och pinsam. Grant spelar dessutom över väldigt mycket. Visst hade den en viss charm, men högre betyg än två förtjänar den inte.

En riktigt rolig gammal klassisk film som bygger på en teaterpjäs. Det är en skön stämning i filmen, och både skådespeleriet och minspelet känns mycket modernare än 40-tal. Kul att se Cary Grant och Peter Lorre i samma film.

Möjligtvis överspelar skådespelarna i filmen, men det har väl att göra med att det är som en teaterpjäs, vilket man nog ska ha i åtanke. Det blir i alla fall riktigt komiskt till slut att följa den småtokiga familjen Brewsters alla hemligheter som uppdagas under en och samma kväll/natt.

Det här är framför allt en komedi och inget annat med Cary Grant i huvudrollen. För mycket fars i mitt tycke och det som kunde bli smart och fånigt blir till slut BARA fånigt. Skiljer sig dock från mängden och några av de krystade situationerna är faktiskt genomtänkta. Därför får den ändå ett klart godkänt i betyg.

Kändes för mycket som en pjäs men den var stundtals lite rolig. Jag såg den mest för att den ju faktiskt är en klassiker inom genren svart komedi.

Cary Grants underbara minspel, manuset, den uppenbara galenskapen hos hela släkten Brewster, världens charmigaste, mysigaste film. En favoritklassiker!

Rolig och klassiks märks att den bygger på en pjäs...