Handling:
Silence är Westerns hårdaste revolverman, stum sedan barndomen efter att ha blivit svårt skuren i halsen. En vacker kvinna ger honom i uppdrag att jaga rätt på en hänsynslös prisjägare vid namn Tigrero som mördat hennes man.
| Fakta: | |||
|---|---|---|---|
| År: | 1968 | ||
| Regissör: | Sergio Corbucci | ||
| Originaltitel: | Il Grande Silenzio | Alternativ titel: | The Great Silence | Alternativ titel: | The Big Silence |
| Ursprungsland: | Italien, Frankrike | ||
| Längd: | 01:41, 01:45 (Fullt restaurerad) | Ingår i tema: |
Ennio Morricone |
| Medverkande: | |||
|---|---|---|---|
| Klaus Kinski | |||
| Jean-Louis Trintignant | |||
| Frank Wolff | |||
| Luigi Pistilli | |||
| Vonetta McGee | |||
| Mario Brega | |||
| Mer fakta: | |||
|---|---|---|---|
| Filmpunkten-id: | 7458 | ||
| Filmen är i färg | |||
| Redigera info på denna sida | |||
| Länk till IMDB | |||
| Uppföljare och/eller remakes: |
|---|
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.
Mest populära recensionen
NHL
gav betyget:
Det finns många bra element i filmen. Kinski är som alltid lika bra som "bad guy". De fina snötäckta landskapen som ska föreställa Utah (egentligen alperna, bl.a. Cortina d'Ampezzo) ger en mysig stämning och lite annorlunda westernkänsla. Morricone som alltid bjuder på passande musik. En annan lite udda grej är Trintignants Mauserpistol. Tror bara att jag har sett den förekomma i en western tidigare (Joe Kidd). Gillar slutet. Enda minuset i mina ögon är det lilla korta och onödiga kärleksdravlet. Ovanligt mörk och deppig western.
Senaste recensionerna
Czechflash
gav betyget:
En mycket bra spaghettivästern i snötäckta landskap. Detta är en unik västern och jag räknar den till de bästa tillsammans med Sergio Leones verk. Kinski är skön som skurk, men Trintignant är kanske ännu bättre som den stumme Silenzio. Utmärkt slut också som definitivt inte kunde ha gjorts bättre eller varit mer passande.
NHL
gav betyget:
Det finns många bra element i filmen. Kinski är som alltid lika bra som "bad guy". De fina snötäckta landskapen som ska föreställa Utah (egentligen alperna, bl.a. Cortina d'Ampezzo) ger en mysig stämning och lite annorlunda westernkänsla. Morricone som alltid bjuder på passande musik. En annan lite udda grej är Trintignants Mauserpistol. Tror bara att jag har sett den förekomma i en western tidigare (Joe Kidd). Gillar slutet. Enda minuset i mina ögon är det lilla korta och onödiga kärleksdravlet. Ovanligt mörk och deppig western.