Handling: Neurotikern Ira är en nervös författare som ber sina vänner läsa hans senaste pjäs.
| Fakta: | |||
|---|---|---|---|
| År: | 1989 | ||
| Regissör: | Todd Solondz | ||
| Originaltitel: | Fear, Anxiety & Depression | ||
| Ursprungsland: | USA | ||
| Längd: | 01:25 | ||
| Medverkande: | |||
|---|---|---|---|
| Todd Solondz | |||
| J.J. Barry | |||
| Stanley Tucci | |||
| Max Cantor | |||
| Anne De Salvo | |||
| Kathleen Gati | |||
| Alexandra Gersten | |||
| Alison Gordy | |||
| Helen Hanft | |||
| Bob Martana | |||
| Fler personer | |||
| Mer fakta: | |||
|---|---|---|---|
| Filmpunkten-id: | 8864 | ||
| Filmen är i färg | |||
| Redigera info på denna sida | |||
| Länk till IMDB | |||
| Uppföljare och/eller remakes: |
|---|
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.
Senaste recensionerna
Moonlighting
gav betyget:
Jag lyckades hyra en halvrisig kopia av Fear, Anxiety & depression på cinephiles i Los Angeles för några år sedan. Filmen i all sin hejdlösa uselhet gör nästan Todd Solondz ännu mer intressant som regissör på något underligt vis eftersom han retirerade och försvann i tio år (förmodligen för att slicka sina sår) efter sin första debutkalkon. Filmen lider mycket riktigt av ett enormt Woody Allen-komplex men är ett totalhaveri på alla plan. Spelet är uselt, scenografi och kostym är likvärdigt med den allra värsta sortens 80-tals musikvideoestetik. Den är tom, tramsig, gnällig, horribel och visar inte en bildruta av löfte inför vad som komma skulle. Det är uppenbart att Solondz använde sin tid i exil att se över och finputsa sina ambitioner från scratch. Mognade rejält, struntade i Woodys Manhattankvarter och stannade kvar i New Jersey och hittade till slut en egen röst.