En rövarhistoria
Handling:
Den naiva och enkla Odile möter Frantz i en språkskola. Hon berättar för honom att hon arbetar som au-pairflicka hos en förmögen ensam dam som bor i en stor villa utanför Paris. Ibland får damen besök av en man som Odile tror är en diplomat från ett land bakom järnridån. En dag hittar Odile en stor summa pengar gömda bakom en gammal kappa i ett skåp. Hon berättar detta för Frantz som i sin tur berättar det för sin vän Arthur. De bestämmer sig för att göra en väpnad kupp och inviger Odile i sina planer. Hon blir förskräckt men tvingas vara med. I filmen ingår något som av många har kallats för historiens bästa dansscen och som både Quentin Tarantino och Hal Hartley har inspirerats av i sina filmer "Pulp Fiction" och "Simple Men". Tarantinos filmbolag heter dessutom Band Apart.
| Fakta: | |||
|---|---|---|---|
| År: | 1964 | ||
| Regissör: | Jean-Luc Godard | ||
| Originaltitel: | Bande ā part | ||
| Ursprungsland: | Frankrike | ||
| Längd: | 01:32 | ||
| Medverkande: | |||
|---|---|---|---|
| Anna Karina | |||
| Claude Brasseur | |||
| Chantal Darget | |||
| Sami Frey | |||
| Luisa Colpeyn | |||
| Mer fakta: | |||
|---|---|---|---|
| Filmpunkten-id: | 8894 | ||
| Filmen är i färg | |||
| Redigera info på denna sida | |||
| Länk till IMDB | |||
| Uppföljare och/eller remakes: |
|---|
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.
Senaste recensionerna
Hilts
gav betyget:
Rätt så tråkig "nya vågen" rulle. Inte ens den berömda dansscenen var särskilt bra. Svag tvåa!
carlstrom
gav betyget:
Godard äger sannerligen egenskapen om att kunna få bilder och ljud att ackompanjer i en poetsik rytm. Förstår att Mr.Tarantino blev såpass imponerad på dansscenen så att den blev grund till en hyllning (dansscenen i Pulp Fiction). Visserligen blev han lyrisk efter filmen då han valde sitt namnet till sitt produktionsbolag just efter filmen, dvs Band Apart. Men hursomhaver, en mycket trevlig film med bra skådespel, framför allt av den underbara Anna Karina.
Xenomorph
gav betyget:
En mycket bra Godard-film. Det absolut bästa i filmen är den långa dansscenen på kaféet som är riktigt snygg. Bra skådespelare, men inte lika intressant form som t.ex. Pierrot le fou.
NHL
gav betyget:
En överskattad Godard film i mitt tycke. Dialogen är bra men filmen lider av ett väldigt långsamt och utdraget tempo. Den kommer ingenvart.