Cirkusboxaren

Tidig och obetydlig Hitchcock. Absolut inget man ser om..

Underhållande triangeldrama om 2 framgångsrika boxare som blir kära i samma kvinna. Mästaren är den som vänsterprasslar med utmanarens fru, och utmanaren söker så klart revansch för det hela i ringen. Filmidén känns väl inte direkt orginell, men den funkar.

Filmen är en stumfilm och innehåller inte så jättemånga textrutor. Så minspelet och bildtagningarna får visa detsto mer, vilket Hitchcock lyckas rätt bra med. Kvalitén på den här filmen från 1927 är också väldigt imponerande om man jämför med en del andra filmer från samma tid.

Den som förväntar sig en Hitchcockfilm i samma stil som hans mer framgångsrika filmer på 40-,50- oc 60-talet blir nog besvikna när de tittar på den hrä filmen. För denna skiljer sig markant i stilen, men ändå väl värd att se. Betyget åker upp ända till en 4-a med tanke på att filmen är över 80 år gammal.

Cirkusboxaren är bättre än den betydligt mer kända The Lodger, och ligger tematiskt längre ifrån den Hitchcock som vi känner idag. Filmen innehåller dock en stor del subtil humor, som väger upp för det tragiska triangeldramat. Hitchcock kom att använda humor också i sina senare filmer där de balanserade spänningen, så att publiken skulle "få andas". Vi återser också triangeldramat i bl a Marnie(1964).

Det som slog mig när jag såg Hitchcocks tidigaste spelfilmer var att de hade färre textrutor än andra stumfilmer. "Andra filmer" som jag jämförde med var amerikanska. Hitchcocks stumfilmer gör det som stumfilmer gör bäst, berättar med bilder.

Ganska rolig ibland men ändå en besvikelse. En av Hitchcocks sämsta.