Hmmm, bästa och sämsta film .. då frågar jag .., vilken film har berört dig mest, så där så att du nästan fått plocka fram näsduken ? (jag får nog tänka efter själv ett tag .. )
Det händer ibland att man blir så rörd att tårarna kommer, Juryn var en sådan film, jag har några till men kommer inte ihåg namnen då filmen som helhet inte var så bra utan bara ett par scener. Oftast häner det då något barn far riktigt illa...
Schindlers list .., jo, då grät jag på slutet så min dotter skämdes ögonen ur sig ..., likadant med Döda poeters sällskap .., då grät hela publiken .., det var i Sthlm .., sen skulle vi gå på revy .., mascaran hade runnit .., huvva, det var hemskt, det blev alldeles på tok för ljust, för snabbt, i salogen. American History X också ...., jag upptäcker att jag nog skvalar rätt lätt på bio. Den värsta biosnyftaren är nog ändå Cinema Paradiso. Då får man ladda upp med en badhandduk inför sista tio minuterna. [Inlägget ändrat av Elisabet 2004-03-25 23:54:33]
Det är också en otroligt skön kännsla man får när man blir så rörd att man kan gråta när någon gör något gott för en annan människa... Kan dock inte säga en film på rak arm.
... och så slutscenen i Döda Poeters Sällskap, när den blyge killen kliver upp på skolbänken och säger till sin f.d. lärare ... "captain my captain" och drar med sig alla de övriga ...: näsduk fram bums !
Det verkar vara många lättrörda filmälskare här inne och tänk, att män också gråter ..., jag trodde att det bara var min pappa. Han satt ofta med blårutig näsduk och torkade tårarna när Spencer Tracy spelade i Den gamle och havet.
Jag trodde inte det skulle vara så många grabbar som skulle erkänna faktiskt, men det är skönt och veta att det finns fler som inte har machokomplex. [Inlägget ändrat av The_Dude 2004-03-27 11:34:43]
När jag var yngre och bodde hemma,så skulle min lillebror och jag kolla på E.T. Jag såg lite att han hade tårar i ögonen och frågade om han var ledsen. Han sa nej , det är jag inte. Men jag bara log och sa ok. pillis
Jag gråter nästan alltid på film! Var sig det är sorgligt eller slutar lyckligt... Kan ha med hormoner att göra. Men när jag såg "West Side Story" så grät jag flera timmar efteråt. Då var jag inte så gammal. Så såg jag filmen för några år sedan och tyckte att den var urtöntig. Tills slutet.... Då grät jag igen så jag hulkade.
Jag gråter bäst till Disneyfilmer. Bambi är ju en vinnare! Under Moulin Rouge grät jag så mycket att tanten bredvid mej i biografen gav mig ett näsdukspaket med grisar på.
Fiddler on the Roof är en såndär känslosvallande film som får en att skratta för att sen få det att stocka sig i halsen på en. Gråtskratt garanteras. [Inlägget ändrat av Nefern 2004-03-28 00:49:49]
Åh, Bambi grät jag floder till! Och en julafton visade dom en liten kortfilm om den fula ankungen, då grät jag så mycket att jag inte kunde äta efteråt. Det var knappt att julklapparna var någon tröst... Annars är Moulin Rouge och Sound of Music mina favvo-pms-filmer.
Till Ted: Ååå, den fula ankungen, om det är den jag tänker på, det var inte en tecknad film, utan en riktig en .., då var det badlakan-dags även för mig ...
Jag kommer inte ihåg om den var tecknad eller inte, men känslan, den minns jag! Dom visade aldrig den igen, för jag antar att det var många som fick sin julafton förstörd den gången. Huvva, vilket trauma!
Haha .. å, det var bra ! Julaftonen förstörd ... *L* Djurfilmer borde ordineras istället för Gahns Ögonbad. Hur många gånger har man inte gråtit för Lazzie ..., t.ex ?
Det här med hur lättrörd man är har ju väldigt mycket med dags-formen i övrigt att göra, men rent generellt har jag nog lätt för att fälla en tår när jag ser på film/tv.
A Beautiful mind grät jag floder till. Och jag gråter alltid lika mycket varje gång på slutet i Good Will Hunting. __________________________
"We're women. We don't say what we want, but we reserve the right to be pissed off if we don't get it." -Lydia, Sliding doors
Jag gråter när jag ser på Pinocchio, jag gillar filmen jättemycket, men de är så dumma mot honom. Kan gråta i floder även i Bambi , Micke och Molle. __________________________
Blir inte direkt rörd av någon film, men visst har jag gråtit på vissa, t.ex: Pearl Harbor, Titanic, Love Story, Edward Scissorshand (vet inte varför) och nån mer.. Minns inte vad den heter, Brad Pitt var med iaf __________________________
Put some excitement between you legs, ride a horse.
Har klarat att hålla tårarna torra ganska ofta. Men på Titanic när den kom ut, klara jag inte av det. När jag var yngre hände det ofta att jag fälde tårar på sorliga disney filmer E.T gav mig också tårar. __________________________
I Disney's Tarzan grät jag hela tiden första gången. Sen grät jag i Sagan om konungens återkomst, i slutet. I Pearl Harbor gråter jag varje gång jag ser den. Jag gråter ofta i slutet på film, när det är så där sorgligt som det ofta är. Fast då är det inte så mycket. __________________________
/Cammie [Inlägget ändrat av Cammie 2005-05-05 21:45:44]
De flesta krigsfilmerna är ju fyllda med hemska och sorgliga scener så som La vita é bella, The Deer Hunter, Schindler's List, The Pianist, Platoon m.fl.
Men om man bortser från krigsfilmer så är det nog bara Lejonkungen som jag gråtit över.....kan iaf inte komma på några andra för tillfället.
Sen kan man ju också gråta över otroligt vackra filmer, men jag antar att ni är ute efter sorgliga filmer. __________________________
"One Shot" [Inlägget ändrat av tie-fighter 2005-05-07 21:20:43]
Jag tycker fortfarande att den engelska filmen 'Brief Encounter' från 1945 håller måttet som en riktig tårdrypare. Trevor Howard och Celia Johnson presterade där två mycket sentimentala roller och här tycker jag att man kan tala om 'näsduk fram'! Till Sverige kom filmen året därpå tror jag, och visades under titeln 'Kort möte'. Sveriges Television har visat den på TV några gånger under en 20-årsperiod. Själv är jag så förtjust i filmen att jag köpte en importerad DVD från England - ingen svensk text, men det går utmärkt att följa med i den - särskilt om man använder den engelska textslingan för hörselskadade. Detta är för mig en typisk 'näsduksfilm' som handlar om två från början obekanta personer som av en ren händelse möts vid en järnvägsstation i ett tidstypiskt England direkt efter kriget. Filmen är fortfarande så uppskattad och berömd i England att man upprättat ett litet muséum och minnesmärke vid den järnvägsstation där en gång filmen inspelades för nästan 60 år sedan. Många glömmer nog aldrig 'Brief Encounter' inte ens i Sverige! __________________________
