Såg för ett tag sedan en film om andra världskriget i skolan, i samband med att vi precis lärt oss om världskrigen (kommer tyvärr inte ihåg vad den hette). Men en sak är helt säker - jag har aldrig varit med om en film som påverkat mig negativt som denna. För i filmen visas slutet på kriget och man får bland annat se när Hitler gifter sig med Eva Braun och när de sedan gör självmord. Men det fanns också en annan scen som bokstavligen fick mig att må riktigt dåligt, och det var när de visade att fru Goebbels tog livet av sina barn, genom att förgifta dem och bryta nacken på dem utan en min,..och det här var det hemskaste jag någonsin sett i en film och det som började med svarta prickar framför ögonen ledde (tro det eller ej) till att jag (överkänsligheten själv) fick lämna lektionen och när jag väl kom ut i korridoren blev det totalt svart och jag ramlade ihop på golvet i ensådär tre sekunder, innan en person kom och lyfte upp mig ...att jag är känslig när det gäller sånthär är ingen nyhet men svimmat har jag aldrig gjort innan, och jag vet inte varför jag alltid reagerar såhär konstigt på riktigt sorgliga, hemska och i vissa fall blodiga scener?! Skräck och blodig action har inte alls den effekten på mig, nej det är bara i riktigt hemska tillfällen jag blir konstig och ibland, som här, riktigt illamående.
Så vad jag vill komma fram till är nog om någon reagerat på samma sätt nån gång? Alltså att en film påverkat en så mycket att man mått riktigt helkass, eller tvärtom.
Sen undrar jag också (eftersom detta var den första krigsfilm jag någonsin sett) om alla krigsfilmer är på samma sätt?? För då lär jag ju aldrig se en krigsfilm igen ..
[Inlägget redigerades av Sofia92 2007-12-12 21:25:54]
Det lät faktiskt som en väldigt otäck krigsfilm. Om någon vet vilken film det är så kan de ju säga det. Jag har då aldrig sett något så brutalt. Visst är "Schindlers List" och "The Pianist" båda hemska, men inte riktigt så grymma. __________________________
Om ni inte vill veta vilken film Sofia92 talar om så utfärdas härmed en SPOILERVARNING!
Det där låter som Undergången - Hitler och Tredje rikets fall. Håller med om att scenen med fru Goebbels som tar livet av sina barn är en oerhört stark scen. Fast hon bröt inte nacken av dem. Vad hon gjorde var att först ge dem sömnmedel. Efter de hade somnat stoppade hon cyanidtabletter i munnen på dem som hon sedan "knäckte" genom att trycka ihop deras käkar.
SLUT PÅ SPOILERVARNING
Vad gäller frågan om alla krigsfilmer är så där så är svaret ett definitivt nej. Krigsfilm är ingen genre på det viset, utan kan vara såväl "hjärndöd" action som gripande dramer eller t.o.m. komedier.
[Inlägget redigerades av Goliatbagge 2007-12-12 20:42:49]
såg en film om nordkoreanska tortyrmetoder för ett tag sen, kommer inte heller ihåg vad den heter, men dom experimenterade på barn hur mycket kroppen tål osv. lite krigsfilm och förhoppningsvis fiktion. __________________________
mja, men filmer där någon får missfall och liksom.. blöder ut fostret får mig att må riktigt illa :S som i blair witch project (? såg bara slutet eller nåt :b) jag heter dina (har jag för mig) och pans labyrint. sånt får mig att må jävulskt illa :S det kryper typ i kroppen, fötterna känns avdomnade osv... jag tål det inte. men själva filmerna har väl inte lämnat något spår, särskilt eftersom jag inte sett hela filmerna, utan bara en snutt :b
Positivt påverkande: Phenomenon. Blir alltid rörd av den och lämnas med en förnöjande känsla.
Negativt påverkande: Irreversible. Det var första filmen jag såg på bio med min flickvän och under våldtäcktscenen kände jag att jag både för min och hennes skull övervägde lämna bion, trots att jag sällan ger upp på filmer. Det finns rätt otäckt våld också på sina ställen i filmen.
Old boy - hämnaren... en enormt äcklig och irriterande och suggestiv koreansk (?) film. Jag kände mig alldeles sänkt efter att ha sett den! __________________________
Det måste vara Undergången du pratar om. En riktigt bra film. Ryssarna och tyskarna är klart bäst på att skildra andra världskriget på ett verklighetstroget sett. Det ligger dom nära till hjärtat trots allt. I Undergången kommer man dessutom in en hel del i Hitlers samt nazisternas psyke vilket är väldigt intressant. Sen så har vi ju såklart Bruno Ganz underbara insats som Hitler själv..!
Jag har aldrig haft en sån så stark reaktion som du fick, men det finns många filmer som berört mig starkt... I samband med krigsdrama så tänker jag bl.a. på Gå och se! (Idi i somtri). Annars så är Full Metal Jacket väldigt bra och tänkvärd. __________________________
"I am but a simple masturbator of the silver screen."
Hej Sofia 92! Förmodligen är du ganska ung och har inte hunnit förhärda dig mot all mänsklig ondska som hänt och händer i vår värld. Den film du såg och reagerade så starkt på var kanske för rå för att vara den första i förhärdningsprocessen! Ett tips från mej som haft liknande problem är att prata med din omgivning hur du känner och upplever det du ser och reagerar på, och var inte rädd för att visa dina känslor dvs gråt, skrik eller vad du nu känner för! Vänd din reaktion till att i stället för sorg känna stolthet över att kunna besitta och behärska en så fin egenskap som den du i mitt tycke har!
Aa, det är klart, kjetec. Men att det är en fin egenskap håller jag inte med om.
I efterhand stör man sig rejält på att man är så vansinnigt känslig. Löjligt och inte minst pinsamt.. men när det väl händer är det något helt annat.
Sånthär måste man trots allt göra sig av med i längden, Omöjligt att kunna klara ut operationer, olyckor och annat som kan inträffa annars. I nuläget kan man bli tung i fötterna av andras hjärtoperationer etc, så tro mig, man måste göra sig av med detta.
[Inlägget redigerades av Sofia92 2007-12-26 02:38:35]
Det är klart att det blir jobbigt att vara alltför "äckelmagad", men att vara väldigt empatisk är en jättefin egenskap som du ska vara stolt över, Sofia92. Om empati vore en mer utbredd egenskap skulle världen vara betydligt trevligare att leva i... __________________________
Jag har ganska svårt att bli påverkad av filmer, jag blir sällan rädd och tycker nästan aldrig att någonting på film är för våldsamt. Men Irréversible påverkade mig ganska mycket, inte för att jag tyckte det var speciellt mycket våld, men det är någonting med den som får mig att må lite dåligt. Jag kan inte säga vad, men någonting är det. My Little Eye var också ganska obehaglig första gången jag såg den, mycket tack vare ljudet tror jag.
Sätt ditt betyg på :Tack, du har nu betygsatt filmen!
till att jag (överkänsligheten själv) fick lämna lektionen och när jag väl kom ut i korridoren blev det totalt svart och jag ramlade ihop på golvet i ensådär tre sekunder, innan en person kom och lyfte upp mig 
...att jag är känslig när det gäller sånthär är ingen nyhet men svimmat har jag aldrig gjort innan, och jag vet inte varför jag alltid reagerar såhär konstigt på riktigt sorgliga, hemska och i vissa fall blodiga scener?! Skräck och blodig action har inte alls den effekten på mig, nej det är bara i riktigt hemska tillfällen jag blir konstig och ibland, som här, riktigt illamående. 
..
Ryssarna och tyskarna är klart bäst på att skildra andra världskriget på ett verklighetstroget sett. Det ligger dom nära till hjärtat trots allt. I Undergången kommer man dessutom in en hel del i Hitlers samt nazisternas psyke vilket är väldigt intressant. Sen så har vi ju såklart Bruno Ganz underbara insats som Hitler själv..!
