Men Who Stare at Goats

Det är redan från början uppenbart att The Men Who Stare at Goats (2009) skiljer sig från mängden av komedier som produceras på löpande band - ett faktum som gör sig gällande i denna film på både gott och ont. För det råder ingen tvekan om att filmen har sina guldkorn i form av vissa berörande scener och några skratt här och var, men att stämpla detta som en renodlad komedi känns underligt. Det finns i själva verket få riktigt underhållande ögonblick, med resultatet att filmen för att komma till sin rätt måste bedömas som helhet. Samtidigt etableras en skarp, vinnande ironi som gör manusets krumbukter njutningsfulla - åtminstone till en viss punkt. Dramatrevarna är i min mening tydliga, och för mina tankar till bröderna Coens verk, men skapar i kombination med manuset ett smått rotlöst intryck.

Vad gäller skådespelarna måste jag kalla Ewan McGregor det svagaste kortet i den stjärnspäckade ensemblen, eftersom han med råge överträffas av Jeff Bridges, George Clooney och till och med Kevin Spacey i en roll som för det mesta känns som ett skämt. Jag finner mig rynka pannan över profithungriga amerikanska styrkor, västerländsk ignorans och trångsynthet, samtidigt som den kontroversiella nya armén som dukar under för yttre tryck lämnar mig med ett leende på läpparna - se bara på dansscenen.

Så fastän slutet var en mindre besvikelse, och komiken är något överskattad, visade sig The Men Who Stare at Goats vara en sevärd film i stark regi och ett skönt score. Och jag ska erkänna en sak - jag har aldrig blivit så lycklig över att se en drös getter befrias.

"It's okay, you can 'attack' me ..."
"What's with the quotation marks?`It's like saying I'm only capable of ironic attacking or something."

Härligt silly, ganska rolig, mina favoritskådespelare, men det känns ändå som om något slarvas bort. Det hade kunnat bli så mycket bättre.

Denna film gav mig ångest. Jag fattade inte riktigt vad som var vitsen med den. Får en svag 2:a. Menar hur kan Clooney, Spacey & Mcgregor gå fel?

Det är redan från början uppenbart att The Men Who Stare at Goats (2009) skiljer sig från mängden av komedier som produceras på löpande band - ett faktum som gör sig gällande i denna film på både gott och ont. För det råder ingen tvekan om att filmen har sina guldkorn i form av vissa berörande scener och några skratt här och var, men att stämpla detta som en renodlad komedi känns underligt. Det finns i själva verket få riktigt underhållande ögonblick, med resultatet att filmen för att komma till sin rätt måste bedömas som helhet. Samtidigt etableras en skarp, vinnande ironi som gör manusets krumbukter njutningsfulla - åtminstone till en viss punkt. Dramatrevarna är i min mening tydliga, och för mina tankar till bröderna Coens verk, men skapar i kombination med manuset ett smått rotlöst intryck.

Vad gäller skådespelarna måste jag kalla Ewan McGregor det svagaste kortet i den stjärnspäckade ensemblen, eftersom han med råge överträffas av Jeff Bridges, George Clooney och till och med Kevin Spacey i en roll som för det mesta känns som ett skämt. Jag finner mig rynka pannan över profithungriga amerikanska styrkor, västerländsk ignorans och trångsynthet, samtidigt som den kontroversiella nya armén som dukar under för yttre tryck lämnar mig med ett leende på läpparna - se bara på dansscenen.

Så fastän slutet var en mindre besvikelse, och komiken är något överskattad, visade sig The Men Who Stare at Goats vara en sevärd film i stark regi och ett skönt score. Och jag ska erkänna en sak - jag har aldrig blivit så lycklig över att se en drös getter befrias.

"It's okay, you can 'attack' me ..."
"What's with the quotation marks?`It's like saying I'm only capable of ironic attacking or something."

Får en stark 2:a. Tycker att den blev seg vissa bitar och det hände för lite.

Börjar otroligt bra, tappar dessvärre tempo efter en sisådär 40 minuter. Skratten varvas då istället med gäspningar.

Synd, då jag egentligen gillar sådana här absurda historier.

Härligt silly, ganska rolig, mina favoritskådespelare, men det känns ändå som om något slarvas bort. Det hade kunnat bli så mycket bättre.

Denna film gav mig ångest. Jag fattade inte riktigt vad som var vitsen med den. Får en svag 2:a. Menar hur kan Clooney, Spacey & Mcgregor gå fel?

Så har då filmen med den mystiska titeln kommit. En komedi säger dom och den ligger i den genren. Men det är väldigt svårt att finna vad som är roligt i denna filmen, så svårt någon gång att man inte vet hur man ska reagera. Man sitter och tänker "Var detta roligt nu? Är det meningen att jag ska skratta nu?". Man känner nästan som att man skulle behöva en människa framför duken som håller fram que cards för hur man ska reagera.
Nu kanske ni tror att jag totalsågar denna filmen, men då ska jag ha nöjet att säga att så inte är fallet. Det finns bra saker med som är värda att poängtera, som till exempel ett utmärkt arbete med kameran. Och George Clooney gör en skön rolltolkning. Ewan Mcgregor känns lika stel i denna filmen som han gjorde sist jag såg honom i Star Wars trilogin.
Star Wars ja, som leder mig fram till det sista och det enda roliga som jag fick ut av filmen. I filmen kallas personerna som har speciella förmågor för "Jedi Warriors". Det roligaste för mig är när Ewan Mcgregor frågar George Clooney "What is a Jedi Warrior?".

Men bara av detta så skrapar inte filmen ihop många plus, men landar på en någorlunda komfortabel 2:a.