Handling: Aniara är ett av de många rymdskepp som ska flyga jordens emigrerande befolkning till den nya hemplaneten Mars. Men just när Aniara lyfter kolliderar farkosten med rymdskrot och hamnar ur kurs. Passagerarna vet inte om de någonsin kommer att nå sitt mål. Vi följer livet ombord och hur passagerarna kämpar med att ta sig igenom dagarna fyllda med oro och ovisshet. Som tur är finns den artificiella intelligensen Mima som förflyttar människorna tillbaka till sina fina minnen av jorden. Men på den ödesdigra resan mot katastrofen blir varningen alltmer tydlig. Det finns endast en jord och vi måste alla ta ansvar för att bevara den.
| Fakta: | |||
|---|---|---|---|
| År: | 2018 | ||
| Regissör: | Pella Kågerman Hugo Lilja | ||
| Originaltitel: | Aniara | ||
| Ursprungsland: | Sverige, Danmark | ||
| Längd: | 01:46 | ||
| Medverkande: | |||
|---|---|---|---|
| Emelie Jonsson | |||
| Bianca Cruzeiro | |||
| Arvin Kananian | |||
| Jennie Silfverhjelm | |||
| Emma Broomé | |||
| Peter Carlberg | |||
| Leon Jiber | |||
| Fler personer | |||
| Mer fakta: | |||
|---|---|---|---|
| Biopremiär: | 2019-01-18 | ||
| Filmpunkten-id: | 28335 | ||
| Filmen är i färg | |||
| Redigera info på denna sida | |||
| Länk till IMDB | |||
| Uppföljare och/eller remakes: |
|---|
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.
Senaste recensionerna
Emiam
gav betyget:
-4
Såg med LFS i mars 2020. Bättre än jag förväntat mej. Har ingen jag känner som sett den. Regissören och huvudkaraktären var där och introducerade. Skitintressant idé. Enormt rymdskepp susar fram genom ett enormt universum i 64 km/sekund... Jag har för ca 15 år sedan läst den klassiska boken av Nobelprisförfattaren Harry Martinsson, på vilken filmen bygger. Den kallas ibland rymdepos, men korrekt namn är rymdlyrik för den är skriven på vers och ej prosa. Boken är spännande, likaså filmen. Intressant är att det är första gången den filmatiseras, tidigare har det bara gjorts känd opera av historien. Inspelningen tog 6 veckor och jag är imponerad av både det pressade tidsschemat och CGI:n. Bra med mestadels okända skådespelare förutom typ Jennie Silverhielm. Känslan jag får är ej klaustrofobisk, utan mer en stor tankeställare över hur utsatt man är i rymden om nåt går fel och resurserna snart tar slut - psykologin. Och... kommer de komma fram? Vart?
Han som i eftertexterna nämns som "Den gråtande mannen" är min före detta kollega på TaxiKurir, tillika åkare, Rabie Jirjis - han har alltså som icke utbildad skådis kommit längre i sin filmkarriär än mej! Hrmpf! ;P