Några av de bästa Superhjältefilmerna är Stålmannen 1 och 2 i directors cut, dvs helt andra filmer än vad som visades på bio, och inte varianten med Richard Lester. Tonen är mörkare.
Nej, jag tyckte faktiskt watchmen var ganska mesig när jag såg den, dessutom alldeles för lång och krystad mot slutet. Håller med om att det visuella och att soundtracket var bra, men jag förstår inte hur de kunde sätta Jeff Buckeys Hallelujah som bakgrund till den där sexscenen. Som om det inte var skrattretande tillräckligt?
Gillar skarpt Savannahs kommentar:
"En måste-film för dig som vill se övervåld à la gore och Malin Åkerman ömsom näck, ömsom i latex. Klarar du dessutom av att ta del av tradiga, flummiga utläggningar som får new age att verka rationellt (detta utan att distraheras av en blå penis, alltså!) så får du helt enkelt inte missa det här eländet."
