Först trodde jag inte att det var sant, men det var det ju givetvis. Efter två minuter och sjutton sekunder insåg jag vilken lång och plågsam resa jag hade framför mig - i ytterligare nittiofem minuter. Jag visste givetvis inte exakt hur fruktansvärd den skulle bli, insåg inte den cyniska maskopin bakom svensk films just nu mest välmående kalkon. Nu vet jag bättre, och därför kommer jag att här stolt presentera hur skaparna av 7 miljonärer måste ha tänkt när de med blod, svett, tårar och hårt förvärvade sponsorpengar skapade detta betydande filmiska verk. Det är alltså dags att ta del av deras kloka resonemang, när vi möter dem alla under arbetet med filmen: Manusförfattarna: - Titta, vi har fått tillbaka manuset vi skickade till Universal Studios! Vad konstigt, det är alldeles ihopknycklat, men vi slätar väl ut det och översätter det till svenska bara, rakt av så där. Vi kör ändå, helt enkelt! Jo, jag tror visst att man kan uttrycka sig sådär på svenska. Äsch, publiken märker nog inget, gillar dom Göta kanal så gillar de väl det här med? Fördomar är bra, förresten. Tjejerna är blåsta och killarna är typ dumma – enkelt! Och hur coolt är det inte med en övertydlig referens till Terminator 2, det har ju ingen använt sedan Waynes World, så det känns både nytt och fräscht. Vi tuffar till det hela med att byta filmtitel, också! Vi skippar Skumma typer i herrgården och kallar den…håll i dig…inte sju…utan 7 miljonärer! Stencoolt! Ja jävlar vad bra vi är! Rollbesättaren: - Sicken tur! Skitbra skådisar som Reine Brynolfsson och Fares Fares är just nu lediga från Dramaten. De behöver väl råd till mat de med, för det går ju inte att överleva på teater i det här landet, direkt, höhö! Tur för oss det. Du, regissören, tänk på att försöka få dom att inte se så lidande ut när de läser replikerna, va? Det ser lite illa ut annars. Är replikerna förresten skrivna på engelska från början? Tja, det verkar bara så, tycker jag. Nej, nej, det är inget fel på dom alls. Jag bara undrade. Kostymören: - Ni kan inte fatta vilken tur jag har haft! Nu på lunchen reade H&M ut sitt lager från -92, och jag hittade riktigt snygga grejer! En hysteriskt blommig känning till Rase och en jättehatt till Reuter! Klädbudgeten på femhundra spänn räcker alltså! Snälle regissören, tänk förresten på att inte smutsa ner Fares, nu har vi inte råd med fler vita skjortor från Dressmann! Sminkan: - Det är så kul att äntligen få komma ut på praktik! Jag ska se till att alla ser helt nysminkade ut hela tiden. Kanske busar jag till det med extra mycket solpuder på killarna – det är ju ingen vampyrfilm det här! Man kan liksom ha massor av det på kinderna, som rouge! Jag tror i alla fall inte att det kommer att se konstigt ut. Förresten skulle jag vilja testa att göra en fejktatuering också, på någons hals kanske så att det inte syns så mycket? Vi skulle ha gått igenom det under utbildningen, men jag var ju bakis den dagen…det går nog bra ändå. Frisören: - Å, Sanna Bråding är ju min fejvoritt, asså! Tror du någon märker om vi sätter en peruk på henne, om verkligen försöker att få det att funka? Vadå? Tycker ni att hon ut ser som en gammal perukstock? Gud så taskigt! Nej, jag tror att det kommer att bli snyggt, jag. Hennes hår kommer helt enkelt att bli lika trovärdigt som hennes skådespeleri! Manusförfattarna igen: - Undrar varför dom i USA inte ville ha vårt manus. Det kanske helt enkelt inte kom fram? Portot räckte kanske inte? De förstår sig ju inte på bra film där borta. I Filmmaking for dummies står det ju att intrigen ska vara enkel, och alla karaktärer i vår film vill ha stålar, it’s that simple, liksom! Logik är jävligt överskattat, förresten. Varför kan det inte hända fullt med grejer som ingen hade räknat med, typ massor av knäppa grejer och överraskningseffekter, alltså! Om karaktärerna liksom ändrar sig hela tiden och blir på andra sätt, hur häftigt vore inte det? Resten av karaktärerna kan vara helt statiska under hela filmen, och typ bara bli lite sura eller förvånade när någon skjuter på dem – hur häftigt vore inte det? Nyskapande är det också, lite Tarantino. Coolt! Guldbaggarna kommer att regna över oss! Äntligen! Släng dig i väggen, Bergman! En tårfylld kram följer. Sponsor nummer ett: - Vi borde köra på av bara den med varumärket, fläska på utav bara helvete, va! Varenda jävel i filmen kan ju ha en mobil från oss, eller hur? Och alla ringer, okej? Fan, messa är ju ännu bättre – då syns ju produktnamnet ännu bättre. Kom ihåg, alla ska ha varsin mobil – och de ska fan komma till användning också! Hela tiden! Glömmer ni det, då jävlar… Sponsor nummer två: - Jo, jag tror att det blir bra om vi liksom smyger in ett par nymålade lårar med vårt bryggerinamn på, det kan ju liksom se ut som om dom är jättegamla ändå. Det blir nog både naturligt och fint. Kan vi låta Sanna Bråding gömma sig i en av lårarna? Blir inte det fint? Kan ni också ha med dem i bild i flera sekunder, så att ingen i publiken missar våra produkter? Det vore gulligt, och då blir nog chefen glad. Det här är faktiskt mitt livs första produktplacering…det trodde ni inte va, killar? Jättespännande med film, förresten! Tihi! Rollbesättaren igen: - Okej, det är kul med jättekända skådisar med talang, men inte gör det väl något om vi varvar lite? Om vi ger den där store finske killen någon liten roll så får vi stålar från Finsk film med, bra va? Reine vill förresten inte ha sitt namn med i rollistan, kan ni fixa det? Han vägrar skriva på annars, säger han. Förresten har jag en släkting som skulle kunna vara med i någon roll. Det kan vara kul för honom också, han har gått på a-kassa länge nu. Det blir ju mycket billigare också med nya ansikten, eller hur? Vi kanske upptäcker svensk films nya stjärnskott! Han gillar Sanna Bråding, förresten – ska jag ringa 118 118 och försöka få tag på henne? Regissören: - För att det inte ska bli tråkigt för publiken så kan jag ju byta genre några gånger under filmens gång! Smart, va? Från komedi så kan det bli lite deckaraktigt och lite action och våld och lite fars och så lite romantik då, och så kanske lite mer våld. Det är faktiskt en liten pojkdröm jag har haft länge, det där med lite slagsmål och effekter. Jag vill spränga något! Å, ljudeffekter! Fejkblod! Pistoler! Trasiga kläder! Krig! Eld! Räcker budgeten till pyron, eller ska vi fixa det i min gamla Amiga när vi gör efterarbetet? Det blir väl kul killar, med lite våld och skjutvapen mitt upp i all jämra romantik och fars? Då kan ju både killar och tjejer gilla filmen lika mycket. Det blir jävligt coolt. Okej, det handlar om bröllop men jag tänker riva av det snabbt. Jag vill inte ha för mycket känslopjunk – klar tjejvarning på det! Varför gråter Suzanne Reuter nu då? Vadå, hon har ringt till sin advokat med sponsormobilen och han sa att kontraktet inte kan brytas? Tur för oss det, en jävla tur! Då kör vi, kameran går! |
|
Kolumnist
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.