Det första jag vill säga till dig är: Du kan. Bättre. Än detta. Jodå, du kan. Du har visat det förut. Nu på sistone har det blivit fel, jag vet. Let’s face it: Rolf Lassgård i sotade ögonbryn, ögonskugga och kajal får inte undertecknad att gå igång. Inte heller när han säger: ”Pressen kommer att gå bananas över det här.” Tvärtom: jag vrider mig i plågor hemma i filmsoffan. Hade jag sett ditt verk på bio hade jag allvarligt övervägt att kräva ersättning för ett stort antal förlorade minuter av mitt liv. Kanske gällde det för majoriteten av publiken, jag vet inte. Men jag misstänker det. Du vet, till blivande deckarförfattare – och andra författare, förhoppningsvis – ges ofta rådet att skriva om en miljö de själva väl känner till. Därför: tro mig, att skildra musikbranschen är inte din grej. Gör bra film istället. Fortsättningsvis. Ska vi tumma på det? Du borde kanske ha förstått vartåt det barkade redan när du gav frugan rollen som 80-talsrockstjärna och samtidigt tillät ljussättaren att göra ett kriminellt dåligt jobb (eller var det kanske meningen att Helena skulle se femton år äldre ut och dessutom verka skrämmande lik Arja Saijonmaa ur vissa vinklar? In that case I’ll rest my case.). Du borde ha förstått att det inte räcker med andlöst vackra bilder när storyn helt enkelt inte håller, när skådespeleriet och bristen på riktning är lika skrämmande som Elisabet Carlssons billiga peruk. Du borde ha förstått att när vi i publiken förväntas sympatisera med huvudkaraktären så räcker det inte med att visa hur denna gråter, skriker, skäller som en bandhund och verkar allmänt osympatisk. Kanske hade det räckt med någonting litet som vi kan identifiera oss med, eller med många regissörers favoritgrepp: att visa något som hände karaktären som barn. Tro mig, det funkar. Och tro mig att du redan borde veta det efter 13 filmer i bagaget, men okej då. Några andra no-no’s i Angel är: Ologiska klipp fram och tillbaka i tiden, återanvändande av samma bilder (den svenska stranden och den thailändska massagen, till exempel!) samt noll planteringar, vilket lämnar oss i publiken med känslan av att känna oss blåsta eftersom vi får reda på allting sist av alla. Plantera mera nästa gång, så att vi får känna oss smarta istället! Och du: kör en parallellhandling om inte huvudhandlingen räcker. Se det som ett tips. Viktigast av allt: låt det hända saker. Nästan hela tiden. För inte ska vi väl behöva betala dyra biopengar för att få in ännu mer händelselöshet i våra liv? Någonstans har jag hört att du tycker om när skådespelarna improviserar. Det märks, tro mig. Inget fel i det, normalt sett, men de måste ha en riktning. De måste vilja någonting. De måste ha en anledning att handla. Att agera. Någonstans misstänker jag att de inte har det, när varje replik sägs med samma allvar/skriks ut/upprepas ett antal gånger, vare sig det rör sig om en djup livskris eller vilken skitsak som helst. Det blir bara prat, prat, prat om ingenting – och ett evigt vrålande.Att Elisabets Eva och Helenas Angel skulle ha exakt samma ilska inom sig köper jag helt enkelt inte. Låt Helena gorma och svära som vanligt om hon – och du – känner för det, men låt det inte gå så långt att Elisabet Carlsson behöver torka bort spottet från underläppen nästa gång efter en skrikfest. Hon förtjänar bättre, och som sagt: vi också. Budskap? Fanns det ett sådant? Det lovade ju så gott när du i Angels pressmaterial menade att: ”Sanningen väger lätt i en värld där Victoria Beckhams ben toppar kvällstidningarnas framsidor, samtidigt som hundratals människor mister livet i Irak”, Insiktsfullt? Ja, men vart försvann den goda intentionen? Jag märkte då ingen mediekritik i Angel. Inföll den kanske när Bergström lipade åt kamerorna? Näst sist vill jag säga att du bör se över ditt ämne. Ska du avhandla någonting som rör självmord så har du ett ansvar. Skratta inte bort ett sådant viktigt ämne, utan behandla det med respekt. Vill du få ett sådant tragiskt ämne komiskt? Då kunde du ha fått fram mer humor med en manlig stjärna som fejkar sin egen död, för att sedan komma tillbaka och hitta ungar, underhållskrav och arga ex-fruar och deras nya män istället för att banalisera det i Angel. Kanske hade det blivit roligt. Antagligen. Allt jag vet är att Ella Lemhagen hade kunnat fixa det - lätt. Eller din fru. Sist av allt måste jag påminna dig om vad jag – och många, många med mig – anser om öppna slut. De suger, kort sagt. Har vi betalat för en hel film så ska vi också få det. Vill jag fundera över hur en film egentligen slutar kan jag gå ut ur salongen i förtid, eller hur? It’s as easy as that. Är du kvar, Colin? Har du stått ut med mig ända hit? I så fall ber jag dig på mina bara knän att ge oss en riktigt bra film nästa gång, en med intressant intrig, smarta planteringar, någon form av budskap, klockrena – skrivna! - repliker och snyggt foto - ja, extra allt. Visa att du förtjänar att vi - din surt betalande publik - är dig trogen även i fortsättningen. Och snälla du, övertala Helena – som har tagit andan ur oss fler än en gång - jag säger bara ”Fanny” i din allmänt älskade Änglagård eller andlöst bra gestaltade Hamlet på Stadsteatern – att ta första bästa plan till Hollywood. Låt henne prova sin lycka där och låt henne visa upp vad hon har gjort hittills – med ett undantag. Du vet vilket…fast vänta nu, har jag fel? Hade du ett utlandslanseringssyfte (långt ord!) med att visa Helena naken även denna gång? You’re a genious in that case! I vilket fall som helst: vänta inte längre. Låt henne resa. Och du, låt Richard Wolff hänga med, for old time’s sake. Han har nog mer att visa, men får sällan chans att visa det på vita duken. Så kom igen, köp snarast biljetter till Tinseltown och låt dina trogna skådisar åtminstone få chansen till en karriär over there. Skarsgårdarna och Stormare behöver backup, eller hur? Du kanske till och med kan passa på att ha någon annan i huvudrollen i din nästa film medan Helena och Richard skålar i champagne någonstans över Atlanten. Möjligen krävs det bara litet Botox först på hemmaplan för dem båda – eller så hänger det kanske bara på ljussättningen? |
|
Kolumnist
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.