Bus Stop

Bus Stop (1956) baseras på pjäsen av William Inge och tar sin början då den unge cowboyen Beauregard "Bo" Decker (Don Murray) kommer till storstan för första gången för att medverka i en rodeo. På sin vän Virgils (Arthur O'Connell) uppmaning tar han tillfället i akt att hålla ögonen öppna efter en flicka - och denna flicka visar sig vara nattklubbssångerskan Cherie (Marilyn Monroe) som uppträder på Blue Dragon och förhäxar Bo vid första ögonkastet. Bos snabba förälskelse visar sig dock inte vara besvarad, då vår kärlekskranke cowboy beslutar sig för att gifta sig med Cherie och ta med henne till ranchen i Montana.

Murray Oscarnominerades för rollen som den trögfattade cowboyen i kategorin Bästa Manliga Biroll - ett uppmärksammande som skaver på flera punkter. Det faktum att Bo är den karaktär som introduceras först, och den tjusiga Cherie kommer in i bilden minuterna innan deras första möte, säger mig flera saker, bland annat att Bo utan tvekan utgör huvudrollen. Det var även i Bus Stop som Murray gjorde sin första filmroll, men med tanke på att Monroe var ett ledande namn som drog fler biobesökare är det kanske inte så underligt att denna missvisande kategorisering görs. Det huvudsakliga problemet med Murrays Oscarnominering är dock, som jag ser det, att skådespelaren förvandlar karaktären till en ytterst envis, irriterande och oförlåtligt endimensionell schablon av en roll som skulle ha behövt göras med känsla, sympati och charmerande oskuldsfullhet. Bos skrikiga och bortkomna uppträdande lyckas praktiskt taget reta mig till vansinne redan de första tjugo minuterna.

Jag ska dock medge att det är svårt att säga precis i vilken utsträckning detta tillkortakommande beror på skådespelaren, och hur mycket som beror på regissören Joshua Logan. En av Logans svaga sidor är i min mening hans oförmåga att anpassa sig till filmkonstens mer subtila grepp i jämförelse med teaterns i någon mån nödvändiga överspel. Det är ett känt faktum att en mängd skådespelare som lämnade teatern och började arbeta inom filmproduktioner hade problem med att tona ned skådespelet till en nivå som fungerade på vita duken. I Bus Stop skildras regissörens tafatthet först och främst framemot slutet av filmen, då Cherie, efter Bos trevande försök att gottgöra för sitt uppträdande, med mycket klentrogen motivering lägger sina protester åt sidan, såväl som sina drömmar om Hollywood, och hänger med sin forna plågoande hem till Montana. "Ain't it wonderful when somebody so terrible turns out to be so nice?" Inte precis - min omedelbara reaktion var bestörtning och missnöje. Få rom-coms har lyckats få mig att ogilla den romantiska konstellationen så mycket.

Som helhet är denna film väl inte särskilt dålig. Monroe är som alltid en njutning, även om detta långtifrån utgör hennes skickligaste filmroll, och med några välplacerade humoristiska poänger är den värd en titt. Det är i min mening manuset som resulterar i det låga betyget, då denna smått fåniga historia har mycket begränsad verklighetsförankring.

"What's some angel gonna want with a cowhand like you?"
"What's that got to do with it? That steer this morning, he didn't wanna get throwed, did he? Well, I throwed him. Some wild horse you're breaking, he don't wanna get broke, do he? But you don't let what he wants stop you. What makes you think a girl is any different?"
"This trip is gonna be mighty educational."

En SUPERBRA komedi med min stora idol Marilyn Monroe!^^
Superbra och superrolig gammal film enligt mig!
Jag tipsar värkligen om den om man gillar komedier.
Bus stop är än så länge den första filmen med Marilyn som jag har sett. Men jag vill se alla med henne!^^

kjam// Lilla Mig :)

En rolig film med Marilyn som bonnläpp som vill bli stor stjärna. Men de planerna ändras när ännu en bonnläpp kommer in i bilden och bestämt sig för att de ska gifta sig (trots att hon inte vill). Kul och mysig film.

En del mysiga vinter-scener framåt slutet, men man blir asförbannad på på den manliga huvudpersonen.

Marilyn monroe var definitivt underskattad och det här är ännu en som bevisar det