Cronos

Antikhandlaren Jesus Grisfår en dag in en ganska så ordinär statu, men när han undersöker den lite närmare så märker han att det finns en hålighet i foten på statyn. Där hittar han ett objekt som närmast skulle kunna kallas en väldigt stor brosch. Vid granskning så ser visas det att det är en liten mekanism i den, och den mer eller mindre fäster sig på honom tills han lyckas få bort den från sin hand. Men nu har en törst som han inte vet hur han ska släcka, och ju mer han undersöker objektet och ju fler gånger han använder det desto djupare går hans törst som visar sig släckas endast av mänskligt blod.
Även en annan man är ute efter det här objektet, och har inga skrupler för att få tag på det eftersom det ger evigt liv till den som använder det.

Guillermo Del Toro slog igenom med denna film, historien visar bara på en enda sak. Det var med rätta. Chronos är en film som få skräckfilmsfantaster ska vara utan. Från en story som låter som ett typisk B-filmsprojekt av en amatörregissör lyckas han vända till en av de bästa skräckfilmerna under 90-talet. Sedan har han gått vidare och gjort andra filmer i samma stil som .tex. El Espinazo del diablo (Djävulens ryggrad) och El Laberinto del fauno (Pans Labyrinth). Att han har gjort snedsteg råder inga tvivel om, men jag förlåter honom för det när man har gjort ett verk som Chronos.
Själv kan jag inte hitta mycket fel i den här filmen. Det var inte mycket jag störde mig på, och det lilla jag gjorde förstörde inte filmen. En film att rekommendera.