Brick

Det här är en överskattad film med Joseph Gordon-Levitt, som är mest känd från Tredje klotet från solen, i huvudrollen. Blanda filmnoir med highschool så blir resultatet det här. Det stora problemet när man blandar de här två genrerna är att trovärdigheten blir lika med noll. Liksom hur trovärdigt är det att "The Boss" är en präktig artonåring som går omkring med käpp och långrock samtidigt som han bor hemma hos mamma och dricker saft? Visst, det är småkul, men bidrar knappast till realismen i filmen. Avslutningen är också otroligt banal och dessutom ologisk. Det är svårt att inte börja dra på läpparna när upplösningen kommer. Överlag känns den bara seg, osammanhängande och oengagerande.

En fascinerande och engagerande deckarhistoria med intelligens och djup. Filmen tar ett gammalt koncept och applicerar det på en annan typ av miljö än vad det brukar vara (läs regnig och dyster storstadsmiljö), nämligen södra Californiens förortskultur. Har man någon gång varit där får man in känslan direkt.

Alla parter i filmer spelar ut sina roller hisnande bra. Faktum är att det är smått imponerande i stort hur pass bra skådespelet är, och all dialog känns trovärdig och anknyten i verkligheten, men med en touch av deckare/film noir. Stämningen under dialogerna känns ganska laddad under stora delar av filmen, precis som en deckare.

Fotot är grymt snyggt och drömlikt. Ibörjan fick jag en känsla av surrealism (i Lynch-stil), vilket bara gjorde filmen färgstarkare och mer spännande. Fotot var helt klart viktigt och gav filmen en djupare dimension, en slags förstärkare för vad sker med alla dess kameravinklar, ljus och variationer i skärpa.

Han som spelar huvudpersonen var väldigt skarp i sin återgivning, och jag tycker också att det är intressant att de har valt just den här miljön med de här männuiskorna (high school-miljö) för den här typen av story, många av ungdomarna presenteras mer från en intellektuell synvinkel och ett perspektiv som belyser social intelligens snarare än status i flocken och "tuffhet", vilket ofta kan vara den stereotypa bilden av high schoolkillar i USA...

Tycker du om filmer av det lite djupare slaget, får du inte missa Brick. En stark fyra är det helt klart.

Ganska annorlunda lite blandade stilar (har inget emot detta, kan ju inte vara fel att prova), förutom film noir känslan kände jag lite Twin Peaks vibbar (Welcome to Twin Peaks -långfilmen) och det är aldrig fel. Mycket snyggt fotad, storylinen är också mycket bra, Ger den 3+, men skulle säkert gett den högre betyg om jag varit typ 15-20 (några av karaktärerna känns lite omogna och töntiga (bl.a. The Pin och några av ligisterna), för att passa in i den brutala verkligheten som filmen beskriver, vilket drar ner betyget från en 4:a). Trovärdig är den förstås inte, men ärligt hur många filmer är det och hur kul skulle det vara om alla filmer var som Rapport på TV?.

En av dom tyngsta filmerna på min DVD-hylla. Den är smart, den är trovärdig och den är välgjord. Det är inte ofta man se genrar mixas så brutalt som här, och speciellt lyckas så magnifikt.
Det vet inte en enda i hela filmen som gjorde sin karaktär dåligt, och storyn är gripande.

Bara det faktum att "the main bad guy" är just en finning artonåring som bor hemma hos sin mamma lägger bara på en till den av realism, eftersom en stor del av den stora droghandlen i USA (i andra kvarter är gettot) sker på det sätt som beskrivs här.

Den som missar Brick missar en filmupplevelse.

High School miljön får filmen till en början att verka fånig och komisk men efter ett tag accepterar man glasögonormen med händerna i byxfickorna och kan koncentrera sig på historien som är spännande och väluppbyggd

Det här är en överskattad film med Joseph Gordon-Levitt, som är mest känd från Tredje klotet från solen, i huvudrollen. Blanda filmnoir med highschool så blir resultatet det här. Det stora problemet när man blandar de här två genrerna är att trovärdigheten blir lika med noll. Liksom hur trovärdigt är det att "The Boss" är en präktig artonåring som går omkring med käpp och långrock samtidigt som han bor hemma hos mamma och dricker saft? Visst, det är småkul, men bidrar knappast till realismen i filmen. Avslutningen är också otroligt banal och dessutom ologisk. Det är svårt att inte börja dra på läpparna när upplösningen kommer. Överlag känns den bara seg, osammanhängande och oengagerande.

Riktigt tuff och rolig film, inte ofta man ser bra Film-Noir nuförtiden, speciellt inte i solig highschool-miljö.. Joseph Gordon-Levitt är kanonbra..

Känns som en lättsam "Angel Heart" ungefär, och kan nog uppskattas av dom flesta.. Speciellt av dom som, precis som mig själv, gillar -Noir och deckarhistorier..

Ljudläggning är underbar, den är så pass överdriven att det funkar kanonbra med stämningen i filmen..
Otroligt kvick och rolig dialog, vissa repliker var så sylvassa att det kändes som att få en käftsmäll..

5:a, en film som trots en del brister kan tampas med dom allra största rullarna i toppskiktet av filmsamlingen, speciellt eftersom att den på ett underbart och fantasifullt sätt blandar det bästa ifrån en massa olika sorters film..

Värdelösaste film jag någonsin sett. Dyster och tråkig.

En fascinerande och engagerande deckarhistoria med intelligens och djup. Filmen tar ett gammalt koncept och applicerar det på en annan typ av miljö än vad det brukar vara (läs regnig och dyster storstadsmiljö), nämligen södra Californiens förortskultur. Har man någon gång varit där får man in känslan direkt.

Alla parter i filmer spelar ut sina roller hisnande bra. Faktum är att det är smått imponerande i stort hur pass bra skådespelet är, och all dialog känns trovärdig och anknyten i verkligheten, men med en touch av deckare/film noir. Stämningen under dialogerna känns ganska laddad under stora delar av filmen, precis som en deckare.

Fotot är grymt snyggt och drömlikt. Ibörjan fick jag en känsla av surrealism (i Lynch-stil), vilket bara gjorde filmen färgstarkare och mer spännande. Fotot var helt klart viktigt och gav filmen en djupare dimension, en slags förstärkare för vad sker med alla dess kameravinklar, ljus och variationer i skärpa.

Han som spelar huvudpersonen var väldigt skarp i sin återgivning, och jag tycker också att det är intressant att de har valt just den här miljön med de här männuiskorna (high school-miljö) för den här typen av story, många av ungdomarna presenteras mer från en intellektuell synvinkel och ett perspektiv som belyser social intelligens snarare än status i flocken och "tuffhet", vilket ofta kan vara den stereotypa bilden av high schoolkillar i USA...

Tycker du om filmer av det lite djupare slaget, får du inte missa Brick. En stark fyra är det helt klart.