Änglar och demoner

I motsats till Da Vinci-koden (2006) har jag inte läst boken denna film bygger på. Med andra ord är det kanske rimligt att jag överlag tycker bättre om den här filmen - jag har ingenting att verkligen jämföra den med, och därmed inte heller några högt ställda förväntningar. Då jag såg denna film kunde jag helt enkelt ta den för vad den var, och inte för vad den kunde ha varit.

Jag måste först och främst säga att Änglar & Demoner bjuder på mer än Da Vinci-koden över huvudtaget gjorde. Den består av mer action, mer humor, mer spänning och framför allt en bättre sammanvävd historia. De historiska utläggen som i den tidigare filmen fick mig att tappa sugen av och till hålls här betydligt mer kortfattade och kompakta - man har skickligt plockat ut det relevanta ur boken och flätat in i filmen, i stället för att som tidigare nitiskt inkludera allt boken tog upp. Historien får bättre flyt som resultat, och jag biter praktiskt taget på naglarna under filmens gång. Nog för att filmen tappade något av sin slagfärdighet mot slutet, men den engagerade mig betydligt mer än Da Vinci-koden någonsin gjorde.

Änglar & Demoner får mycket hjälp på traven av ploten, som skoningslöst håller tempot uppe. Filmen tar sin början tidigt på morgonen två veckor efter påvens död, och fortlöper under loppet av en dryg dag. Historien tar snabbt form, och trots en något hetsig inledning dras jag snabbt in i det minst sagt intriganta händelseförloppet. Robert Langdon och Vittoria Vetra har ett fåtal timmar på sig att rädda de kidnappade prästerna från en säker död - det finns helt enkelt ingen tid att förlora, vilket påverkar mig som tittare, då jag vid upprepade tillfällen studsar upp och ner av nervositet.

Det är dock inte skådespelarna som för historien framåt, och tur är väl det - flertalet av dem gör överraskande bleka insatser. Ayelet Zurer känns långtifrån övertygande, och Stellan Skarsgård verkar inte veta riktigt vad han sysslar med. Jag uppskattade dock Ewan McGregor, Thure Lindhardt och Pierfrancesco Favino, vars karaktärer jag dessutom blev mycket fäst vid. Det var dock relativt uppenbart hur karaktären Patrick McKenna skulle komma att utvecklas. Jag kunde dessutom inte låta bli att grimasera något då den sista vändningen uppdagas - alltsammans faller på plats på ett oerhört enkelt vis, och det känns lite jobbigt att sanningen avslöjas så pass snabbt och smidigt.

Hans Zimmers soundtrack bidrar utan tvekan till filmens mäktiga framtoning, men jag måste erkänna att musiken är något repetitiv. Jag blir snabbt trött på de höga, påträngande tonerna - kanske skulle ett mer diskret musikval ha främjat vissa scener.

Kort sagt är Änglar & Demoner en mycket imponerande och slagfärdig upplevelse - jag var något matt vid filmens slut. Den lämnade mig med många tankar, och som helhet gör den sig betydligt bättre som film än Da Vinci-koden. Trots några stereotypa detaljer, blekt skådespel och en något löjeväckande upplösning kan jag lugnt säga att jag gillar den.

Har ej läst boken, vilket verkar vara en fördel i sammanhanget. Och visst funkar detta fluffiga skådebröd ganska bra trots två hopplöst okarismatiska huvudroller, en grymtande Skarsgård (vars samtliga repliker levereras på exakt samma sätt), en twist på slutet som ett barn kunde ha knåpat ihop och som en extra bonus: EM i accenter. Ett måste att se för den som står ut med ovanstående och/eller vill bli oerhört sugen på att besöka den eviga staden Rom. Dessutom: musiken rockar ju!

Sorry, jag är helt lost, förstår inte en mening som sägs, det är big bang theory utan komedin, men bara med smarta människor som snackar i termer som jag aldrig kommer att förstå, platt fall

Spännande, mystisk och med ett oväntat slut. Mycket bra!

Ganska spännande, men meningslös.

Den här var riktigt spännande och bra. Hade kanske varit mer spännande om jag inte redan hade läst boken, men nu blev det rätt bra ändå.

Boken är ju ganska lång, men jag tycker ändå att filmsnubbarna lyckades få med det mesta ur den. Kanske var lite saker här och där som saknades, men överlag kändes det bra. En 4:a får det bli.

Uppföljaren till den hyllade "Davinci Koden" hade jag inte speciellt stora förväntningar på.

Och inte blev det bättre när filmen rullade igång.
För att jag ska fastna för en handling så är det viktigt att jag förstår termer/logiken i lösningarna och hur filmen utvecklar sig. Men jag fattade faktiskt ingenting under den första halvtimmen.
Så vidare man inte är en fysik nörd eller väldigt religionsintresserad så tycker jag att detta var en väldigt tråkig film.

jag brukar dela ut ganska många femmor på dom filmer jag betygsätter men det är det värt. Jag älskar den här filmen den är väldigt spännande och det är en väldigt häftig scen på slutet BORDE SES!

Tyckte filmen var intressant, småspännande snyggt fotad men en aning enformig.
Gillade sen vändningen mot slutet, kände mig grundlurad på nått vis av den.