Inglourious Basterds

Tarantino är som ett gott vin; fruktigt, med en smula valnöt och alltid samma goda beska.

Mina förväntningar inför Inglourious Bastards var höga, med tanke på Tarantinos tidigare filmer. För med varje film Tarantino gjort har han mognat och förfinat sitt filmskapande. Vi bjuds alltid på något nytt, det är det vi gillar med Tarantino (förutom filmerna i sig) och i det här fallet har han tagit ett stort kliv från de tidigare filmerna.

Stilen finns kvar. Det lite udda, tillika totalt malplacerade soundtracket ger filmen en kaxig ton. De utdragna scenerna, den slipade dialogen och givetvis skådespelarensemblen. Filmen berättas i icke-kronologisk ordning. Men inte på samma sätt som i Pulp Fiction, snarare flashbacks. Den berättas i kapitel där varje del är en nyckelpunkt som behövs för den åtrådda avslutningen.

Tarantino har tagit en faktiskt händelse som utspelade sig för 65 år sedan; 2:a världskriget. Men den har han egentligen bara använt som kuliss bakom den egentliga handlingen som han vill berätta. Kort och gott: En perfekt tidpunkt, inte så långt tillbaka i tiden, där övervåld var en fjärt i rymden. Det är lätt att förstå, efter filmer som Reservoir Dogs och Jackie Brown, att Tarantino väljer att gå andra vägar för att få utlopp för sina väldigt mörka fantasi. Och att få se faktiska judar som avrättar nazister (utan egentlig vinning) känns lite mer originellt än gangsters som blir skjutna på gatorna i L.A. Och så mycket ond bråd död som Tarantino serverar i "Basterds" får helt enkelt allt annat att kännas mediokert och trist.

Trots att "Basterds" till ytan är en enda stor mord-fest så har den en story som har ett jäkla driv, som aldrig faller och som aldrig stannar. Till och med i de långa dialogerna hålls spänningen på topp tack vare spännande bakrundsmusik och de duktiga skådisarna. Värt att nämna är Christoph Waltz utstrålning som Nazi-officer. Han är fantastiskt ondskefull, sadistisk och psykopatisk. Definitivt den värsta jag sett i krigsfilm.

Inglorious Basterds visade sig dessutom vara den roligaste filmen Tarantino gjort hittills. Hela biosalongen gungade i skratt i vissa scener. Jag förbluffades över hur alla med morbid humor lyckades hitta till en och samma biosalong. Jag förvånandes över mig själv när jag skrattade till åt vissa... bisarra scener. Men jag insåg snart att Tarantino hade valt att göra det på ett annorlunda sätt. Brad Pitts hela roll som Lt. Aldo Raine är en vandrande komiker, hela hans dialog är spetsad med fräcka kommentarer och han står för alla bisarra repliker:

"If you ever wanna eat a Sauerkraut sandwich again, take your Wiener Schnitzel lickin' finger and point out on this map what I wanna know."

Varpå Donny Donowitz (favoriten Eli Roth) kliver ut med ett basebollträ och bankar ett och annat ur en nazist, medan Aldo Raine nöjt tittar på med en bit baguette i munnen...

Underbart Tarantinskt i ett flertal fantastiska snackscener. Inledningen med en strålande Waltz som Hans Landa samt träffen på baren senare kan vara bland det bästa scener man kunnat se från filmåret 2009. Dock faller inte själva storyn mig riktigt i smaken. Det är en av Tarantinos mindre suveräna filmer, vilket konstigt nog betyder att det är en av hans sämsta. Han är alltså så bra att inget han gör är dåligt.

Jag älskar när regissörer har "utseende", som jag kallar det.
När du ser en film och på en gång känner "Det här måste vara Tarantino, det hörs på musiken och det syns!".
Jag tyckte om själva början, musiken, alla namn, och sedan en lång dialog när det väl tog igång.
Soundtracket hela filmen igenom var "tarantinostyle", jag fick flera "kill bill" vibbar ibland, men inte på ett negativt vis, jag tyckte det var super.
Skådespelarna var också fantastiska, tänker inte endast på Brad Pitt nu, utan också Mélanie Laurent och flera andra.
Det mest underbara med den här filmen är att den chockerar och överaskar gång på gång.
Hörde när jag gick ut från en kille; "Man har ingen aning om vad som väntar, den var ju lite brutalt ibland, det hade jag aldrig gissat".

Det stämmer, mest var det jag och min syster som satt och skrattade förtjust på dom lite chockerande scenerna, det var så kockrent. Plus att man vet att det är 100 % fake och jävligt bra gjort, så varför kolla bort?
Själva filmen var snyggt gjord, alla karaktärer är så levande, allt matchar.
Musik, ljudeffekter, skådespelare, humor (glömde säga, men det är väldigt mycket humor i den här filmen).
Slutet föresten, var helt brilliant, mer behöver jag inte säga.
Men den här filmen är så värd att se, och varför den får en fyra är endast för att den ibland kunde kännas förlång eller lite utdragen, men annars hade det blivit en femma.

Som vanligt är tarantino bra på att skapa en god dialog och känsla. Se den här filmen. Stark trea

Man känner lätt igen att det här är en Quentin Tarantino film. Den hade väldigt intressanta dialoger och man kände alltid av att det fanns en underton av våld och hot i många dialoger. Filmen är inte baserad på någon historisk händelse så stora friheter har tagits att framställa andra personligheter än hur dom var på riktigt. Hitler själv var t ex inte så hysterisk som han var i den här filmen. Han stod aldrig och gapade och skrek folk rakt i ansiktet på det där sättet. Han var lugn sansad och charmig med sina medmänniskor. Dock exploderade han under sina tal. Fast denna film var avsedd att kasta mera smutts på nazister och göra skoj av dom. Hela handlingen att göra en dödsstöt och döda alla högt uppsatta nazister säger allt.

Jag vet att detta kan bli smula opopulärt men Brad Pitts superkomiska roll som en löjligt grimaserande Alabamakille med megapåspelad dialekt blev väldigt distraherande i alla scener. Det rubbade scenerna och man kunde inte ta något på allvar så fort Brad Pitt öppnade munen. Antingen skulle dom sagt åt Brad Pitt att prata normalt eller inte ha med honom alls.

Men filmen som helhet var underhållande att se. Christoph Waltz som den charmiga men hänsynslösa och psykopatiska nazisten Hans Landa var den intressantaste men ändå kusligaste aspekten med filmen. Han gjorde en väldigt intressant roll. Jag tror Quentin Tarantino tänkte specifikt på en psykopat när han skapade den rollen. Dom är precis sådär charmiga och hemska. Jag är dock inget superstort Quentin Tarantino fan men jag tycker filmen var underhållande och bra så den får godkänt av mig.

Bra men omständig story, filmen är alldeles för ojämn eller för lång, mycket starka scener blandas med snudd på löjliga.

Den enda i filmen som var bra var Christoph Waltz (Landa). I övrigt var det det vanliga när det gäller Tarantino: En massa alldeles för långa dialoger och ohämmat övervåld. Och varför Brad Pitt var med för förstår jag inte. Han passade verkligen inte in i filmen.

Det här är den tredje filmen jag sett av Tarantino (och jag vet inte varför jag insisterar på att se fler) och det är den sämsta (alla är dåliga). Det är bara så konstigt och obehagligt attt se på.

Detta är ett mästerverk. Tack Tarantino, du har lyckats återigen. Hans bästa film efter Pulp fiction

Riktigt bra film detta, måste nog säga att tillsammans med Pulp Fiction så är detta mr Tarantinos bästa film.
2009s bästa film tillsammans med Avatar.
Skådespelarna är fantastiskt bra allihopa men jag måste säga att Brad Pitt och Christoph Waltz är bäst av dem.
Den innan filmen okända Waltz vann en Oscar för bästa manliga biroll och det förtjänade han verkligen.
Jag blir inte förvånad ifall jag får se han i någon mer storfilm.