Handling:
Familjefilmen KLARA är fritt baserad på Pia Hagmars populära böcker om hästtjejen Klara. Idag finns 18 böcker om Klara utgivna, den senaste kom våren 2008.
KLARA utspelar sig på en liten ort dit Klara flyttar tillsammans med sin mamma efter föräldrarnas skilsmässa. Hon känner sig utstött och har svårt att få kompisar, de flesta tjejerna i Klaras klass rider och för att komma in i gänget följer hon med till ridskolan. För att inte avslöja att hon är helt nybörjare på hästar, tvingas Klara ljuga och innan hon hunnit bromsa lögnerna har hon anmält sig till en stor ridtävling… Hennes räddning blir Jonte, en pojke i hennes egen ålder, och med hans hjälp tränar hon i hemlighet på den fula hästen Star som ingen vill ha – men som visar sig vara den stora stjärnan.
En berättelse om de stapplande stegen ut ur barndomen, den första pirrande förälskelsen och så hästarna förstås.
Senaste recensionerna
heroin
gav betyget:
Ett riktigt bottennapp.
Usla skådespelare, speciellt barnen som spelar Klara och hennes vänner/ovänner.
Orealistisk handling och en riktig skymf mot den väldigt duktiga författaren Pia Hagmar som skrivit böckerna om Klara.
Dessa böcker hängde i drivor i min bokhylla i mina tidiga tonår. Trots att jag nu är på tok för gammal för dem, kan det hända att jag tar fram dem och läser. Hon skriver så bra, så gripande, så verklighetstroget. Har för mig jag plöjde igenom en bok på någon timme som 13-åring.
Men nu till filmen. Den följer knappt böckerna överhuvudtaget.
Klaras pappa ska väl vara en ung, snygg karl som lämnar mamman för en snygg fru, inte en gammal gråhårig gubbe.
Jag gillar absolut Kjell Bergqvist, men inte ska han vara den som gestaltar Klaras pappa. Han ser ut att kunna vara hennes morfar.
Inte heller ska väl "Jonte" vara en tjock tönt med glasögon?
Ju mer jag tänker på den här skitfilmen desto argare blir jag. Inte ens småflickorna kan väl köpa det här tramset.
Den äckliga pianoslingan som dånar genom två tredjedelar av filmen har dessutom satt sig i min hjärna som en oönskad parasit.
All heder till Pia Hagmar och hennes böcker.
Alla världens tistlar till regissören av denna usla film.