Gökboet

Det är säkerligen inte många (som var unga på 70-talet vill säga) som inte läst Ken Keseys bok "Cuckoo's Nest" från 1962 och lämnats oberörd. P.g.a. bokens kontroversiella ämne så sågs den ganska illa hos vissa.
Kirk Douglas älskade den, köpte rättigheterna till boken och spelade själv huvudrollen som Randle Patrick McMurphy i en kortlivad teateruppsättning av boken.
När pjäsen las ner så var Kirk inget vidare glad och bestämmde sig för att försöka göra boken till en spelfilm.
Under en vistelse i Prag i mitten av 60-talet så mötte han den unge och begåvade regissören Milos Forman. Kirk lovade Milos ett exemplar av boken men den fastnade i tullen och Milos hörde inte av Kirk på nästan 10 år. Tillslut kontaktades ändå Milos av Kirks son Michael Douglas som nu hade axlat rollen som producent tillsammans med Martin Fink och Saul Zaentz. Milos nappade och stack till USA där han anlitade Lawrence Hauben och Bo Goldman att skriva om boken till ett manus.
Detta är bakgrunden till hur en av de bästa och mest klassiska filmerna genom tiderna skapades.
Jack Nicholson har varit nominerad till en Oscar hela 12 gånger, 3 stycken har han vunnit och detta är en av dom. Nicholson är fullständigt makalöst bra i huvudrollen, men han är inte den ända, varje skådis gör sin karaktär levande och perfekt. Louise Fletcher (även hon Oscarbelönad) gör ett iskallt porträtt av Mildred Ratched, den hemska sköterskan och här känner man också igen bl.a. Danny DeVito, Brad Dourif och Christopher Lloyd. Indianen som spelas av Will Sampson var mer eller mindre plockad från ett reservat men hans rollprestation är klockren.
Filmen är humoristisk, gripande, hemsk och stark, man lämnas ej oberörd av den på långa vägar.
Gökboet vann de tyngsta statyeterna vid Oscarsgalan följande år, Bästa regi (Forman), bästa manliga huvudroll (Nicholson), bästa kvinnliga huvudroll (Fletcher), bästa manus samt bästa film.
Detta är en klassiker som aldrig dör.
(Ken Kesey såg aldrig filmen själv, han ville det aldrig. Hans motiveringen till detta var "Jag tänker på alla andra").

Ojojoj vad bra den här filmen är.. ett riktigt mästerverk! Till att börja med är verkligen alla skådespelare så bra de någonsin kunnat vara i en sån här film. Ms Rached- den absolut värsta karaktären jag någonsin sett på film tror jag. Och alla intagna på mentalsjukhuset känns så otroligt realistiska. Manuset och framförallt klippningen är förstklassig, Jack Nicholson är klockren som Mcmurphy, och karaktären Candy är även hon fantastisk. Förutom dess djupa allvar är den, nästan hela tiden, även otroligt rolig! Till detta bidrar Nicholsons fantastiska skådespeleri ordentligt, förstås. Helt klart en av de bästa filmerna jag sett.

En gripande film, iallafall för dom som förstår filmen. Om man sammanfattar den "Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz" undrar jag om du överhuvudtaget såg filmen.. För så som Jack Nicholson spelar i denna film kan man inget annat än häpnas. Även denna är helt klart en av dom bästa som gjorts. Skulle vilja ge den 5½

Helt fantastik film som också går utmärkt att använda i utbildningssyfte i skolan

Den som tycker den här filmen bara är "seg och långtråkig" är förmodligen under 18 år.
Filmen är ett mästerverk som bygger på en bok som är ännu bättre, seriöst LÄS DEN!!
En bra recension kommer här:
"Den store halvindianen som går under öknamnet Hövdingen Sopasopa har varit på avdelningen för psykiskt sjuka personer i många, många år. Han är den som varit där längst, om man inte räknar med Stora Syster. Han sopar korridoren och golvet i dagrummet och alla har tagit för givet att han är både döv och stum. Livet under Stora Systers välde är enformigt och alla de intagna är kuvade. Dagarna består av pillerdimma, av pussel och kortlekar, av Stormöten där man anklagar varandra, och om man beter sig olämpligt väntar elchockbehandling eller, i värsta fall, lobotomi.
När McMurphy kommer till avdelningen går det som ett friskt korsdrag genom hela inrättningen. McMurphy är stor, rödhårig och fräckheten personifierad. Han skrattar, sjunger och skojar, och han skakar våldsamt liv i patienterna.
Den omänskliga miss Ratched, mera känd som Stora Syster, finner sig snart utmanad i en kamp som alltmer liknar en strid på liv och död. McMurphy tar alla tillfällen i akt att försöka bryta sig igenom hennes försvar, bryta mot reglerna och knäcka henne och hela överheten.
Men han kommer aldrig kunna lyckas, inte om det bara är han. Han måste få med sig de andra patienterna, de som apatiskt sitter och stirrar i dagrummet, de som inte vågar säga emot, de som inte ens vågar skratta med honom. Snart är de alla involverade och de inser att det inte bara handlar om vardagen på avdelningen – det handlar om deras liv, deras stolthet, deras mänskliga rättigheter. En sak är Hövdingen säker på. Livet på avdelningen kommer aldrig mer bli sig likt."

Både boken och filmen är klockrena femmor, humor blandat med tragik.
Se filmen, läs boken. I synnerhet om psykologi är något som intresserar dig.

Den absolut bästa film som skapats...ett mästerverk som har alla ingredienser..från foto manus regi och suveränt skådespeleri.
Bearbetningen av boken till film har enligt mitt sätt att se det utgått från bibliska motiv. McMurphy kommer in som den stora förlösaren får sina lärjungar omkring sig. Många figurer Chief Bromden=Petrus klippan. Pinad under Pontius Pilatus= nurse Ratched. Förråd av Judas= Billy Bibitt osv.
Där finns det stora fiskafänget och många andra bibliska tecken såsom mycket vattentecken.
Korsfästelsen= lobotomeringen.
Uppståndelsen igen genom Bromden som befriar sig själv genom att följa McMurphys lära om att våga försöka (kastar ut vattenkonsollen genom det gallerförsedda fönstret) och beger sig ut i friheten.
Ett SANT MÄSTERVERK ! :0)

I sanning

Jack Nicholson "the best ever". Kan se den om och om igen. Fantastiska rollprestationer.
FINNS DET NÅGON SOM INTE SETT DEN?

/susanne

Kul film, inte minst när diverse dårar är ute och åker buss och blir presenterade som specialister i psykiatri. Tyvärr har filmen också gjort mycket skada. Den blev populär i just Sverige, landet där alla vid den tiden fick trumpetat i sig att alla som arbetar i psykiatrin är onda människor. Tanken är inte trovärdig, men det spelar ju ingen roll när alla lärt sig att tycka en viss sak.

För ungefär fem år sedan arbetade jag en tid som psykiatriker på S:t Göran. Jag förvånades över att så många patienter och anhöriga fann sig i och till och med efterfrågade el-behandling mot depression. Överläkaren som var ett rejält och kunnigt fruns berättade då att el-behandling aldrig ifrågasats i folkdjupet, bara av "åsiktsmannekängerna på DN Kultur".

Sammanfattningsvis: kul film men tyvärr fördummande i ett land som Sverige.

Det här är bara lite för dämpat och deprimerande för mig.. Det är en bra plot med bra skådespelare men jag fastnar inte för den, kort och gott.

En av min favorit filmer. Allt är ett mästerverk, bra skådespelare, bra manus och bra foto. Filmen är väldigt hemsk, men det är en film som är värd att se.