Världsrymden anfaller

Dålig variant på gammalt tema.

Riktigt bra rymdrysare! Obehaglig som bara den.
Bygger på Jack Finneys roman The Body snatchers, vilken kan ses som en kommentar till 50-talets kommunistskräck i USA. Romanen, liksom den ursprungliga filmversionen från 1956, kretsar kring att en liten stad i USA invaderas av frökapslar som kopierar människorna. Det ruskiga är att det inte går att avgöra vem som är människa och vem som är en kopia. Det enda man kan märka detta på är att kopiorna saknar känslor, och därmed får spela varenda känslouttryck.

Detta koncept har använts i flera filmer. Ett klassiskt exempel är Carpenters The Thing. I denna version från 1978 flyttas dock den isolerade småstadsmiljön till storstadsmiljö. Istället för att utspelas i ett litet samhälle på drygt 4000 invånare befinner vi oss nu i miljonstaden San Francisco. Detta lyfter i mina ögon skräcken till en ny nivå. Här spelar regissören på vår rädsla och förföljelsemani i det stora perspektivet. Från att ursprungligen ha utgått från skräcken att det invanda och trygga förändras möter vi här skräcken att ett stort samhälle successivt förvandlas till ett perfekt mysamhälle.

Huvudpersonernas försök att kontakta myndigheter och polis misslyckas och de inser mer och mer att de befinner sig i en fientlig värld. Denna känsla förstärks med att fler och fler människor ser konstigt på dem. Känslan av utanförskap ökar genom hela filmen. Regissören Philip Kaufman har här verkligen lyckats med att skapa en känsla av total paranoi. Som åskådare lever man sig in i huvudpersonernas frustration och hjälplöshet inför det hot som inte kan stoppas.

Skådespelarna håller hög klass. Här finns en mängd legender inom filmens underbar värld. Namn som Donald Suttherland, Veronica Cartwright (hon i Alien), Jeff Goldblum, Art Hindle (The Brood) och inte minst Leonard Nimoy. Kevin McCharthy som spelade huvudrollen i originalversionen och regissören Don Siegel som regisserade den samme gör varsin liten cameo.

Det enda som drar ner på intrycket är musiken och fotot. Här kunde man lagt ned lite mer tid för att skapa en bättre perfektion.
Men på det hela en ytterst lyckad rysare där tanken, och inte effekterna, är det skrämmande. Man skall aldrig avslöja slutet, men personligen har denna film en av de bästa upplösningar jag någonsin sett.

Mycket välgjord och spännande nyinspelning på klassikernas klassiker. Suverän!