Puppet Master, The

Det allra bästa med The Puppet Master är utan tvekan soundtracket, miljöerna och dockorna. De är förbannat läskiga och skrämmer fullständigt skiten ur mig. Filmen förtjänar stort cred för det - det blir aldrig magstarkt eller fånigt. Man har även slängt in några intressanta mord och filmen är ofta riktigt kuslig.

Skådespelet är tyvärr övervägande dåligt. Fotot och effekterna känns väldigt 80-tal, och storyn är ofta smått ologisk. En del berättargrepp är ganska underliga. The Puppet Master delar i slutändan många andra rysares öden då den försöker komma med en genomtänkt förklaring på mysteriet, men misslyckas grundligt. Mot slutet sitter jag som ett frågetecken - jag förstår inte alls vad som händer eller varför dockorna gör som de gör. Karaktärerna kan jag faktiskt inte hysa någon sympati för. Detta är delvis på grund av de träiga skådespelarna, men också på grund av att de är störda hela bunten. Allvarligt talat - en kvinna flyttar på lik och snackar med sin uppstoppade hund. Ytterligare en ung dam kysser sin man genom ett par nylonstrumpor som han har över ansiktet. Mannen visar sig inte känna skillnad på sin hustrus tunga och en dockas. En annan man drömmer en otäck sanndröm och försöker sedan inte hindra den från att gå i uppfyllelse förrän det praktiskt taget är för sent. Det är helt enkelt någonting med rysare som får människor att bete sig som idioter.
"I had this dream and I came here to make sure it didn't come true."

En godkänd gammal skräckfilm, storyn var lite intressant, underhållande mord-scener, förväntat slut, ganska dålig skådespeleri, bra filmmusik, musiken gör att filmen blir läskigare än vad den egentligen är,

Helt okey rulle men helt mygel att den räknas som skräckfilm!