Bara en dag

Vad kan väl vara mera romantiskt än att, efter 9 års väntan, få chans att återförenas med personen du tillbringat din mest minnesvärda natt med? Och det i Paris!

Det är underhållande och även tankeväckande saker som Jesse och Celine konverserar om (framför allt när de kommer in på Jesses livssituation), men det konstanta pratandet blir för mycket ibland. Det fälls kanske lite för kvicka och genomtänka kommentarer för att trovärdigheten inte ska naggas i kanten, men i övrigt ger filmen ett gott autentiskt intryck. Precis som föregångaren "Bara en natt" så väcker den här filmen känslan "å, vad jag önskar att det kunde hända mig" hos mig.

Jag visste i princip igenting om den här filmen innan jag såg den, men det visade sig bli en trevlig överraskning. Det här är en annorlunda film som verkligen är underbar att se på för att komma bort från alla överdrivenheter i filmvärlden. Hela filmen utspelar sig i realtid och består i princip av en enda lång konversation på Paris gator. Mycket välskriven och tänkvärd dialog med ruskigt trovärdiga Ethan Hawke och charmiga Julie Delpy i huvudrollerna. I all sin enkelhet blev den en fröjd att se på. Har inte sett Bara en natt som är föregångaren till den här, men man blev ju inte direkt mindre sugen på att se den efter att ha sett det här. Rekommenderas varmt för en lugn myskväll.

Den mest romantiska film jag nånsin har sett, tror jag. Ethan Hawk suverän. Hela filmen satt jag och tänkte att jag vet inte en enda svensk skådespelare, kanske Sven Wollter, som skulle kunna få det att låta så icke-regisserat pratet, som dom här två. Vi var två som såg den. Jag var salig; han var mindre salig...

jag orkade inte ens fortsätta filmen, men den var sådär söt, mer en sån film som jag bara skulle kunna titta på när jag har dödstråkigt

En klar 3 som film & i sin egen genre.

Tagline: What if you had a second chance with the one that got away?

En intressant dialog för det mesta och intressant om relationer intresserar en. Men dialogerna, som pågår mest exakt verkligen hela tiden (wow, vilken skådespelarprestation - hur mycket är improviserat eg.?), blir lite för enerverande. Du måste vara riktigt koncentrerad hela tiden för att hänga med.
Delpys sång (en av tre *) närmare slutet är riktigt bra.
En fin historia som trots mångas hyllningar ändå inte riktigt lyckas fånga mig. NU vill jag se del 1, som spelades in i realtid 9 år tidigare **, vilket är häftigt, för att se om nån samhörighet får mig att bättre förstå denna del och höja betyget. Nej, filmen hamnar i dagsläget inte i DVD-samlingen, men den är klart sevärd en gång.

Trivia: Shooting took a mere 15 days. / * Julie Delpy wrote and performed three songs for the soundtrack. / ** This film was made 9 years after the first film, which is the length of time between the events in each story. / Since the film takes place during the mid-late afternoon, it was the only time of day director Richard Linklater would shoot the scenes in the film. He felt it added to the hyper reality of the film, and often relied on the actors to get perfect takes at the right time.

Inte i närheten av lika bra som "Before Sunrise"..

Istället för att vara en romantisk saga så är det till 90% en enda lång tråkig konversation om politik och sex.. Men visst har den sina ljusa stunder, främst mot slutet och främst Hawke's karaktär Jesse.. Delpy's karaktär Celine känns mest dryg och känns inte igen från första filmen..

Väldigt knappt godkänd..

JAg tycker att filmen var snurrig. För mycket snack om allt möjligt...

Saknar i princip allt som Bara en natt hade. Den mysiga känslan och det naturliga känns inte längre lika lyckat. Har sina stunder, men denna är definitivt den svagare av det två.

jätte bra och romantisk film. Gillar denna mkt, den är ganska olik alla andra kärlekshistorier...

Vad kan väl vara mera romantiskt än att, efter 9 års väntan, få chans att återförenas med personen du tillbringat din mest minnesvärda natt med? Och det i Paris!

Det är underhållande och även tankeväckande saker som Jesse och Celine konverserar om (framför allt när de kommer in på Jesses livssituation), men det konstanta pratandet blir för mycket ibland. Det fälls kanske lite för kvicka och genomtänka kommentarer för att trovärdigheten inte ska naggas i kanten, men i övrigt ger filmen ett gott autentiskt intryck. Precis som föregångaren "Bara en natt" så väcker den här filmen känslan "å, vad jag önskar att det kunde hända mig" hos mig.