Nightmare Before Christmas, The

I landet Halloween blir geniet och eldsjälen Jack Skellington trött på att år ut och år in göra samma sak. När han tar en tur genom en skog hittar han passagen till Christmas-land och får ny inspiration. Han ska göra julen det här året. Han får med sig resten av sin skrämmande medborgare och sätter igång...
Länge trodde jag att det var geniet Tim Burton som hade gjort den här filmen men blev för ett tag sen tillrättavisad då det är han som stått för storyn, och inte regin. Hur som helst så lyser stämmningen genom och genom hela filmen bryts det ut i sång (och till viss del dans). Skillanden mellan den här filmen och andra filmer är ju att det är en dockfilm. Hur gått detta ihop totalt då? Jo, mixen av allt blir en underbart skön film som snabbt blev klassad som kult-rulle i vissa sammanhang. Musiken är otroligt välgjord, och filmen blir en makaber dans ner i galenskapen.

The Nightmare Before Christmas har, till skillnad från vad vi skulle kunna tro, inte dataanimerats. Den har skapats med samma metod som Tim Burtons Corpse Bride (2005), med en teknik som kallas för stop-motion, och går ut på att figurerna som syns i filmen har skapats av lera, och för hand ställts i varje enstaka position de syns i i filmen. Detta tidskrävande arbete resulterade i en produktion som sysselsatte ungefär hundra människor i tre år. För en sekunds film krävdes drygt tolv enstaka positioner.

Samtidigt som det är lätt att imponeras av det metodiska arbete som ligger bakom filmen måste jag säga att jag anser denna film vara smått överskattad. De många musiknumren bjuder visserligen på mycket nöje, mycket tack vara den finurliga och djupt humoristiska scenuppbyggnaden. Vissa av dessa musiknummer gör dock ett överflödigt intryck, och skiljer sig på denna punkt egentligen inte från någon musikal jag har sett tidigare. Det säger sig självt att dessa scener är en mycket viktig ingrediens i musikaler, men de allra flesta tycks förlita sig uteslutande på detta faktum och låta manuset lämna skrivbordet på tok för tidigt.

Det största problemet som jag ser det är dock helt enkelt att historien är så pass oengagerande. Jag har mycket svårt att ens simulera intresse för hur historien utvecklar sig, vilket resulterar i att den enda egentliga lockelsen för min del är den tjusiga animeringen, majoriteten av sångerna och den mäktiga bakgrundsmusiken - och det är svårt, även med dessa faktorer i åtanke, att överse med ett så pass outvecklat manus. Historien tar en suspekt början och leder tyvärr ingen vart.

"Attacked by Christmas toys? That's strange, that's the second toy complaint we've had."

Detta är den bästa film (animerad) som någonsin gjorts!! Musiken och mystiken är helt fantastisk.. Jag älskar verkligen den här filmen

Underhållande och med en riktigt bra och tydlig story som berättas på ett effektivt sätt. Det blir aldrig långtråkigt. Härliga karaktärer och miljöer med en omisskännlig stil på animeringen.

Som julstämningshöjare når den inte långt för mig men oavsett det; mycket sevärd. Musiken är en av filmens stora behållningar.

Väldigt välgjord film.
Tim Burtons filmer skiljer sej från många andra amerikanska; inget Hollywood-stuk där inte.
Nu är ju detta visserligen ingen spelfilm, men i alla fall.
Den hade kanske kunnat vara en aning längre, annars finns det inte mycket att anmärka på.

Skämten är roliga men alldeles för få.

Jag tycker nästan att det är inte själva historien som gör filmen, utan animationerna och sångerna! Jag gillar filmer med sång i, och animationerna är ju bara helt otroliga! Jag såg visserligen filmen på engelska, och då fattade jag inte lika mycket av historien, men jag kanske tycker bättre om den när jag förstår lite mer... I alla fall, musiken och animationerna är som sagt var suveräna! Där har jag ingenting att klaga på.

Den är sjukt annorlunda för att vara en film! Älskar sångerna och det är någorlunda bra inspelat!

Riktigt bra film och så snygg gjord. Den är ju så Tim Burtons fantasi.

The Nightmare Before Christmas har, till skillnad från vad vi skulle kunna tro, inte dataanimerats. Den har skapats med samma metod som Tim Burtons Corpse Bride (2005), med en teknik som kallas för stop-motion, och går ut på att figurerna som syns i filmen har skapats av lera, och för hand ställts i varje enstaka position de syns i i filmen. Detta tidskrävande arbete resulterade i en produktion som sysselsatte ungefär hundra människor i tre år. För en sekunds film krävdes drygt tolv enstaka positioner.

Samtidigt som det är lätt att imponeras av det metodiska arbete som ligger bakom filmen måste jag säga att jag anser denna film vara smått överskattad. De många musiknumren bjuder visserligen på mycket nöje, mycket tack vara den finurliga och djupt humoristiska scenuppbyggnaden. Vissa av dessa musiknummer gör dock ett överflödigt intryck, och skiljer sig på denna punkt egentligen inte från någon musikal jag har sett tidigare. Det säger sig självt att dessa scener är en mycket viktig ingrediens i musikaler, men de allra flesta tycks förlita sig uteslutande på detta faktum och låta manuset lämna skrivbordet på tok för tidigt.

Det största problemet som jag ser det är dock helt enkelt att historien är så pass oengagerande. Jag har mycket svårt att ens simulera intresse för hur historien utvecklar sig, vilket resulterar i att den enda egentliga lockelsen för min del är den tjusiga animeringen, majoriteten av sångerna och den mäktiga bakgrundsmusiken - och det är svårt, även med dessa faktorer i åtanke, att överse med ett så pass outvecklat manus. Historien tar en suspekt början och leder tyvärr ingen vart.

"Attacked by Christmas toys? That's strange, that's the second toy complaint we've had."