Carambole

En mycket spännande, intressant, tragisk och gripande film av den duktige regissören Daniel Lind Lagerlöf, som hittills inte gjort en enda dålig film. Riktigt bra skådespelarinsatser, särskilt av Peter Andersson och Sven Wollter.

Mycket deprimerande historia som aldrig kommer igång. Det är tragedi och drama mera än kriminalare med Van Veeteren och hans knaggliga relation till sonen i fokus. Det blir aldrig särskilt spännande, bortsett från de sista 15 minuterna av filmen, som ändå ger lite höjd puls. Bleka skådespelarinsatser överlag och de närmast östeuropeiska miljöerna gör filmen ännu tyngre.

Jätte bra film, spännande och allt!

Jag tycker att den här filmen är väldigt sorglig och tragisk; och jag tänker alltid dessa tankar när jag sett filmen: varför gick han inte till polisen direkt? Varför skulle han döda sin stackars älskarinna och alla de andra? Annars hade det ju inte blivit någon film. Sven Wollter spelar bra, särskilt i de många dramatiska scenerna. Han är filmens enda duktiga skådespelarinsats. Övriga skådespelare låter överdrivna när de pratar.

Ett annorlunda sett att visa handlingen på. Inte den bästa filmen i serien men ändå sevärd!

Riktigt härlig rulle med mycket spänning.Bra skådespeleri innsatser av dom flesta.Bra foto och även bra effekter.Storyn var det inte heller något direkt fel på.Men för att vara en film av detta slag så håller den inte för mer än en trea.

Jag älskar deckare, framförallt brittiska. En av anledningarna är att man får chansen att tänka själv. Att sitta och fundera ut vem mördaren är, det är halva grejen. Tråkigt nog är Carambole inte något i den vägen. Man får följa mördaren parallellt med utredningen. Och vips försvan den intellektuella utmaningen. Men Carambole kräver dessutom att man inte tänker. Logiska luckor är så krävande. Som den inledande trafikolyckan, varför stack han? Jag funderade på det hela filmen, och när förklaring gavs var den så dålig att ingen skulle göra så. Det är viktigt att personer beter sig, för situationen, rationellt i film. Annars tappar man logiken i förloppet. Men svenska deckare tycks inte ha brott, lösning och logik som riktmärke. Det ska snarare vara en skildring av 1) polisens åkommor 2) kärleksrelationer på jobbet och 3) problem i familjen. Carambole fokuserar på trean: Van Veeterens dåliga relation med sin son. Carambole är en typisk svensk deckare i det avseendet. Och en sak till (vilket både svenska såväl som brittiska deckare lider av). Varför måste så många dö? Alla mördare är seriemördare. Först dör en, sedan en som råkade se, sedan en som kanske vet något...

Mycket spännande och härliga skådespelarinsatser!

Helt okej (för att vara svensk).